Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, hvilken deröfver blef så förvånad och uppskrämd,
att äfven han ville anklaga Sljernhjelm för trolleri.
Skämtet var lios Stjernhjelm en lek på ytan af den
starka, rena, ocli derföre glada anden. På bottnen
der-under låg elt sinne fullt af snille och höghet; elt sinne,
som kände, älskade och eftcrsträfvade det sanna, rälla
och ädla. Med otrolig lärgirighet kastade han sig in på
hvarje vettenskapens fält, och med lika otrolig lätthet
och förmåga inhemtade han rika skördar från dem alla.
Mer och mer utbredde sig ryktet om hans snille och
lärdom och derjemnle om hans rättvisa och duglighet
som domare. Ar 4659 utnämndes han till landtråd i
Liffland, och 1642 kallades han till Stockholm som
ledamot af lagkomitcn. Tillika skulle han som
antiqua-rius ordna och vårda rikets ålderdomsmärken och
lem-ningar. Ar 1643, ehuru varande i Stockholm,
utnämndes han till v. president i Dorpts hofrätt.
Under detta vistande i hufvudstaden från 1642 till
omkring 16ol, infaller Stjernhjelms mest lysande tid.
Lärdom, snille och qvickhet å ömse sidor knölo mellan
honom och den unga drottningen en förbindelse af
ömsesidig beundran och tillgifvenhet. Till hennes ära skref
han flere lofqväden och dessutom de skådespel, som
uppfördes vid de då brukliga värdskapen. Det var här och
vid några och fyralio års ålder, som han först började
utveckla sin skaldegåfva. Aren förflöto under solskenet
af hofvets gunst, ett växande rykte och en angenäm
verksamhet.
I början älskade och beundrade Sljernhjelm
drottning Kristina. Med tiden blefvo dessa känslor något
af-kylda. Ilan kunde ej lida hennes lättsinniga
uppförande och ovärdiga gunstlingar; ej heller höll han tillbaka
de bitande infall, de dräpande anmärkningar, som föllo
honom på tungan. Den adlade holskräddaren
Lejonkrona blef ofta föremål för hans stickord. Pä Bourde*
lot var han mycket förtretad och dolde det ej. De
möttes en gång på gatan, hvarvid förmodligen Stjernhjelm
▼i’sade sitt missnöje. Bourdelot sade då: lu es valde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
