Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är del en konung, som gifvit dessa värdighcler; de
kunna derföre endast af cn konung, icke af cn
förmyndareregering eller stunder återtagas. Så fortgick
tvisten. Grefvarna vågade ej fordra lagligt företräde åt
hörden och ville ej medgifva ett sådant åt förtjensten.
Deras mening fick öfverhanden och man utfärdade till
frågans afgörande en förordning, lång och vidlyftig, men
i högsta grad obestämd; i sjelfva verket blott en
ytterligare uppmaning alt med undseende och liöflighet afböja
alla tvister.
Adeln var ingalunda nöjd med denna förklaring;
och under fortgående riksdag inträffade händelser, som
hragle sinnena i än häftigare jäsning. Midt i en likfärd
gick den yngre general-mnjoren grefve Königsmarck förbi
den äldre general-majoren baron Karl Sparre, samt
framryckte i samma ied som två förut gående grefvar.
Saken väckte uppseende och dagen derpå mycket buller
på riddarhuset. Grefve Steinberg ville betrakta det som
cn enskild tvist; men Rålamh och Kurck, i spetsen för
lågadeln och friherrarna, nnsågo det som ett nytt bevis
på grefvarnas öfvermod. Bland andra började en
öfver-sle Sjöblad tala i ämnet. Då afbröt honom gref
Steinberg och sade: har du också någon ting alt i denna
saken förmäla? Kanske också du vill gå framför cn
grefve? Da inföll Johan Gyllenstjerna: ja, hvar för icke!
Har Sjöblad högre Ijenst än grefven, så må han ock
hafva högre plats. Steinberg svarade: vill du, broder,
afgöra det, som konungen icke velat afgöra, utan
lem-nat lill inbördes höflighel? Gyllenstjerna svarade: jag
säger ändå, all, om jag har högre Ijenst, så vill jag
ej gå under en grefve, som har lägre. Då hänfördes
Steinberg af sin vanliga hetta. Ilan sprang upp från
sin plats och lill Gyllenstjerna, sägande: hvarföre ser
du så surt på oss grefvar, och åtager dig denna sak
med så mycken häftighet? Du borde skämmas alt tala
med sådant öfvermod. Härvid uppstod öfver hela
rid-cWhuset elt ogillande sorl, så häftigt, alt
landlmarskal-ken hoUtde afliigsna sig, och Rålamb endast med möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
