- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
142

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bisättningar och jordfärder hade, i synnerhet när det gällde
statens högsta ämbetsmän, varit vidlyftiga och kostsamma.
Tåget skulle vandra genom flere de förnämsta gatorna,
och innehöll någongång 150 prester och ända till 300
djeknar, hvilka sjungande gingo före liket. Stundom kom
man ej förrän sent om qvällen till kyrkan, så att
jordfästning och likpredikan måste ske vid ljus, under
allehanda buller och oväsende. Bruket medförde förargelse,
kostnad och besvär. I sittande råd föreslog De la Gardie
dess afskaffande, och mente, att det vore nog, om blott
en prest och tolf djeknar följde liket. Rådet biföll; men
presterskapet (det var under riksdagen 1668) blef
missnöjdt och utfor mot förslaget ganska häftigt, såväl inom
sitt stånd , som från predikstolarna. Det just då
förefallande evangeliet om enkans son i Nain gaf tillfälle att
om jordfärder anställa hvarjehanda betraktelser.
Förslagets upphofsman De la Gardie blef rädd och begynte
vackla. Han nästan ångrade att hafva framkommit
med en sak, som väckte så ond blod. Vid närmare
eftersinnande tyckte han sjelf, att det vore hemskt
blifva begrafven så snöpligt, som han föreslagit.
Flere
tyckte likaledes; men Per Brahe deremot påstod, att
förslaget var godt, och att presterskapet borde skrapas för
sin uppstudsighet. Rådet höll med detta stånd en
öfverläggning. Biskop Emporagrius, presternas ombud,
påstod, att jordfärd med sång vore en hufvudsak,
hvars utelemnande skulle väcka förargelse. Sången
uppstämdes för att påminna alla vid vägen boende
om deras dödlighet. Den, liksom många andra gamla
bruk, hade sin djupa betydelse, och borde ej utan
största varsamhet afskaffas
m. m. De la Gardie sökte
vederlägga honom och Per Brahe sade: de långa
jordefärderna äro bara fåfänglighet och ingen Gudstjenst.
Eller hvar står i bibeln, att man med sorg och
nedslagenhet i hjertat, likväl skall under prål och
sjungande släpa lik omkring gatorna?
Samtalet aflopp
likväl fruktlöst. De la Gardie och några af rådet voro
ganska tveksamma; men flertalet omfattade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/14/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free