Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sina handhästar, h Vilken Innu munter och otröttad
kunde bfira honom til] svenska lederna. Han kom att
rida förbi, just der Gyllenstjerna låg. Denne igenkände
svenska fältbindeln och ropade om bjelp samt nämnde
sitt namn. Allt dröjsmål var vådligt; tv danska troppar
nalkades stället. I denna lifsfara hejdade dock Wrangel
sin häst. Vid underrättelsen om den sårades namn
utbrast han: är ni Öfvetsten för gardei, då är också
eder person för vår nådiga konung långt mera
angelägen än min ungdomP Med dessa ord hoppade baji
af hästen, lyftade den vanmägtiga Gyllenstjerna upp i
sadeln, och dref springaren framåt mot svenskarna.
Några ögonblick derefter blef Wrangel af de kommande fir
enderna tillfångatagen; men Gyllenstjerna fördes af
hästen till de sina, hvilka med deltagande och öm vård
mottogo sin älskade öfverste l).
An nu någi*a ord om hans räddare, unga Fabian
Wrangel. Denne blef tillfångatagen af en grefve Reis,
kapten vid danska lifregementet, hvilken tillät sig att
plundra Wrangel, icke blott på hans börs, utan ock på
en del af’ kläderna; hvarefter han förde honom fången
vid sidan. Men om en stund hvälfde sig slagtningens
vågor återigen ditåt. Svenskarna fingo öfverhand och
grefve Reis nödgades gifva sig tillfånga åt sin egen
fånge, åt Fabian Wrangel. Förlägen, ville nu grefven lemna
tillbaka de plundrade penningarna. Behåll dem, herr
grefve, sade den stolta Wrangel. Ni torde hädanefter
blifva i större behof af dem än jag. Han förde
honom derpå som fången till svenska lederna att förvaras.
Händelsevis kom Wrangel att dervid stöta på fotgardet,
och just det kompani, der hans halfbror, den
aderton-åriga Johan Adolf Glodt var löjtnant. Mellan båda
stjuf-bröderna hade hittills en bitter afund ocb ovilja ägt rum.
Men tillfället var högtidligt. Medvetandet att hafva
ut-kftrt två ädla handlingar värmde Wrangels hjerta; och
i) Råtatnb. fol. 41. Kristof. Gyllenstjerna« peraoMt Jfr
Bond. Clodts journal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
