Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom så djupt, ati han föll i en svår sjukdom. Ett rykte
säger, ati han der under icke vågade begagna någon Stock»
holms läkare af fruktan att blifva förgiftad. Både
miss-Unken och sjelfva uppgiften derom åro i hög grad osan*
»olika. Kort der efter eller den 15 December 1.675
af-led han, icke utan att af konungen blifva saknad.
Vi hafva sett Gripenbielms olyckor och iel. Han
hade ock sina förtjenster, stor lärdom, snillrik penna
samt ett fredligt och godsinnadt lynne. Psalmen 499 är
af hans hand. At Stockholms bibliotek egnade han
mycken vård. Kungsholmen förskönade han med byggnader
och trädgårdar, och att nya kungsholmsbron blef
uppförd, var till stor del en följd af Gripenhielms på d
Hivande och uppoffringar.
Nu var Gripenbielm död och De la Gardie i onåd.
Af den förra sängkammarstyrelsen qvarstod Lindskiöld,
såsom utan jemnförelse den dugligaste och anseddaste,
hvilken också derföre, i spetsen iför ofvannämnde
kamrater, någon tid bortåt fick i sin hand de allmänna
ärendenas ledning. Det var denna sammansättning och
denna styrelse, som man betecknade med namnet
skrifvare-Väldet. Knappt hade riksdagen 1675 hunnit afslutas,
förrän konungen skyndade nedåt Wenersborg, hvarest
han stadnade hela hösten och en god del af vintern,
omgifven af Ascheberg, Hans Georg Mörner m. fl.
krigare, samt dessutom af några bland ofvannämnde
skrif-varegunstlingar. Gemensamt begagnade dessa det
uteslutande tillträde till konungen, som de hade i denna
aflägsna och ensamma landsort, hvarest deras ord och
inflytande icke motvägdes af andra ocb anseddare
personer. De tvertom uppretade konungens ovilja mot alla
«ådana, mot högadeln, mot riksförmyndarne, mot rådet;
hvarjemnte de smickrade hans sjelfkärlek med
förhoppningar om enväldsmagten. Såsom vi förut berättat 1),
var det vid denna tid, som Karl den elfte brådmognade
i) Se XV del. 74—78 sid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
