Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väntade man l>åda de danska härarnas infall inom det
gamla Sverges gränsor, samt att danska flottan skulle
på samma gång rigta ett härjande anfall mot sjelfva
hufvudstaden. Oro och ångest herrskade både der och
öfver hela riket. Det var just denna tidepunkt och
Stockholm med dess uppskrämda sinnesstämning, som
grefve Banér valde för anställandet af följande ganska
egna och betänkliga uppträde.
En af de första dagarna i Augusti gick han till en
hofslagare, just medan denne var i sin verkstad
sysselsatt med att sko Baners hästar. Grefven började då
att med denne man samspråka om landets olyckliga
tillstånd och om de hjelpraedel, som borde vidtagas.
Stockholms borgerskap, sade han, bör betänka sill bästa
och till skydd och ledning skaffa sig en duglig
anförare. Gifve Gud, tilläde han, alt ni kunde öfvertala
några personer alt komma Ull mig, så finge vi
öfver-lägga om stadens och folkets bästa. Hofslagaren
mottog uppdraget och frambar det till en hop borgare,
som han kort derefter träffade på Stortorget. Rikets
belägenhet var oroande och folkets sinne uppskrämdt
och fiket efter rykten och förändringar. Tjuge till trettio
borgare gingo verkligen på utsatt timma till Banér. Denne
började då att för dem hålla tal af hvarjehanda och
ganska besynnerligt innehåll. Först berömde han
konungen mycket; men beklagade, att allting gick så illa
till, och påstod, att orsaken måste vara antingen
okunnighet eller ock illvilja. Okunnighet kunde det icke
vara; derföre–Här tystnade han utan att
fullända slutsatsen. Åter började han beklaga den fara,
som sväfvade öfver Stockholm, och att ingenting
gjordes till stadens försvar; inga pråmar eller jernkedjor
anskaffades till inloppens slängande; ingen anförare
tillsattes öfver borgerskapet. Stockholms borgare vore
dock ganska vackra män, tilläde han, och i sin
beväpning serdeles prydliga att åskåda. Skada, att de icke
hade en passande öfverste! Sluteligen kom han till
hufvudsaken, och frågade, om de icke ville begära ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
