Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var utomordentligt rik, af alla partier högt ansedd för
Sra och fosterlandskärlek och dertill ganska oförskräckt
i uttalandet af sina på en gång högadliga och
frisinnade tänkesätt. Det hade blifvit omöjligt att binda hans
tunga, och lika omöjligt att bestraffa orden af en
allmänt vördad gubbe, som stod på grafvens brädd. Men
till både sin egen och till envåldspartiets lycka afled
han den 12 Sept. d. v. s. blott ett par veckor före
riksdagens öppnande.
Riksmarsk-ämbetet hade konungen lemnat obesatt
allt sedan Karl Gustaf Wrangels död 1676.
Riksamiralen Gustaf Otto Stenbock var i
riksdags-vag ingen farlig motståndare och hade dessutom redan
förut blifvit qväst genom det olyckliga sjötåget 1675.
Rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardie hade
visserligen så väl hos rådet som allmänbeten föga
anseende. Men han kände alla förhållanden, var vältalig
och dessutom af ett oroligt lynne, som sällan förmådde
hålla sig stilla. Han kunde således blifva besvärlig, till
och med förarglig; och borde alltså i det längsta
stängas eller skrämmas från riksdagen. Derföre, då alla de
öfriga rådsherrarna genom serskilda skrifvelser kallades,
blei någon dådan icke för De la Gardie utfärdad. Det
säges till och med, att konungen förbjudit honom resa
till riksdagen. Det troddes ock, att han i anseende till
förstörda penninge-angelägenheter ville nästan häldre ligga
på landet än fara till Stockholm, der han ständigt och
på det oangenämaste sätt blef efterhållen af sina många
fordringsägare. Också stannade han nere på Höjentorp
under riksdagens första fem, sex veckor och kom ej till
Stockholm, förr än då han mot slutet deraf kallades till
drottning Ulrika Eleonoras kröning.
Riksskatlmästaren Sten Bielke var en ganska
för-sigtig man, både i handling och ord, och kunde derföre
icke injaga några farhågor. Johan Gyllenstierna hade
dessutom vetat draga honom till sitt parti, kanske genom
hoppet att derigenom blifva mildare behandlad vid de
förestående efterräkningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
