Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan afgjord bland adeln, den enda samhällsklass, Mat
finnu vågade uttala någon slags egen mening. 1 de
andra stånden blef konungens förslag genast bifallet; ocb
i riksdagsbeslutet tillerkändes honom råttigbet att efter
eget behag och utan ståndernas hörande anställa
soldat-skrifningar inom de samhällsklasser ocb på de orter, der
indelningsverket ännu icke blifvit antaget.
OM STATSH VÄLFNINGEN 1682.
Genom 1680 års riksdag förlorade rådet sin fordna
magt och denna förändring genoradref konungen med
tillhjelp af ständerna. Det dröjde ej längre än till
nästa riksdag, eller till 1682, förrän också ständerna sjelfva
likaledes och på sått, här blifvit omtaladt, förlorade
sin egen lilla efter rådets fall återstående magt; så att
konungen blef, beskattningsrätten undantagen, helt och
hållet enväldig. Redan nu spådde man ock, att Sverge
icke skulle ytterligare få någon riksdag; emedan rikets
ständer hädanefter icke vore mer behöfliga än rikets råd.
Också var det från och med denna tid, som man
började att icke mer kalla dem rikets utan kongU maj:ts
stånder. I sin glädje öiver den stora segern, lät
en-våldspartiet slå en minnespenning, på hvilken man såg
fyra pejare, med vidhäftade sinnebilder af de fyra
stånden. Ofver och på dessa pelare hvilade en stor
konungslig krona, och kring desamma var en stark kedja
dragen. Meningen var att antyda kronans och
ständernas hädanefter oupplösliga förbindelse. Skämtare och
missnöjda lämpade deremot alltsammans på riksdagens
uppträden, genom hvilka ständerna blifvit, såsom man
sade, lika hårdt ijettrade, som deras sinnebilder på
skådepenningen.
Den spefulla tydningen saknade icke skäl. Man
kan för den tiden rSknadt med sanning påstå, att
svenska folkets urgamla frihet och yttranderätt ha vid 1682
års riksmöte dragit sin sista suck. De förföljelser,
som anställdes mot Klas Rålamb och Anders Lilliehök; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
