- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
257

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



bit t ring uppretade ständerna. — Sådan var den (ill
utseendet obetydliga, men till innehållet ganska Tigtiga
tvistepunkten. Vi vilja nu framställa den märkvärdiga
strid, som angående densamma på riddarhuset föreföll.

Den ofvannämnda skrifvelse, som ständernas utskott
hade i ämnet gemensamt uppsatt, skulle från
riddarhuset d. 13 Oktober uppbäras till slottet. Hans
Wacht-nxeister fordrade då, att man vid framlemnandet borde
hos konungen göra det mundiliga tillägg, att ständerna
begärde icke blott riksförmyndames förklaring, utan
ock, att konungen målte tillsätta en kommissjon till
sakens af dömande före riksdagens slut. Per Sparre
anmärkte, att adeln ensam och utan de öfriga
stån-dens hörande icke hade rättighet att vid dessas
gemen-samma skrifvelse göra ett sådant tillägg. Hans
Wacht-meister fortfor dock i sitt påstående och understöddes
af Maurits Posse och Kristofer Gyllenstierna. Sorl och
tvister fyllde riddarhuset; men Wachtmeister ropade
slutligen: saken skall gå fram, hvem som ock må sätta
$ig deremot! Per Sparre började åter framställa vigten
af sin förra anmärkning; men Wachtmeister lät bonom
icke tala till slut. Då utbrast Sparren: om vi icke få
tala utan att blifva afbrutna, så år det bäst, att vi
gå vår väg. — Ja men! inföll Wachtmeister, den, som
ej vill stanna, må gerna gå sin väg. Nu böd
landt-marskalken lugn och ordning, hvarpå Sparres åsigt
segrade och den ofvannämnde skrifvelsen blef upplemnad
till konungen.

Hofpartiets genom Wachtmeister gjorda försök kunde
således den gången icke drifvas igenom. Konungeu
måste fördenskull sjelf deran och föreslå upprättandet
af den domstol, han och hans parti önskade. Dock
äfven nu sökte man skjuta ständerna framför sig. Den

15 Oktober eller blott två dagar efter sist omtalade upp«
träde tillkännagaf, derföre Jandtmarskalken, att konungen
bifallit ständernas begäran och derföre nu uppmanade
dem, att välja domare i den blifvande kommissjonen
öfver riksförmyndarne. Denna konungens genom Flc»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free