- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
294

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅGAN, HGRUVlbA ÅKLAGRARNA VORO SKYLDIGA
ATT BEVISA SINA ANKLAGELSER.

Lag, hSfd och billighet förbundo åklagrarna hfirtill.
Men detta mål behandlades på ett eget sätt. Åklagrarne
framkastade nemligen sina, eller rättare sagdt,
Gransknings-k ommissjoneos allmänna uppgifter, icke såsom
bestämda anklagelser, utan såsom anmärkningar, hvilkas
origtigbet man påstod, att de tilltalade borde ådagalägga.
Sjelfva ville deremot åklagrarne ingalunda ikläda sig
någon skyldighet att bevisa sanningen af dessa sina
anmärkningar. Till en tid ville de icke ens med namnens
underskrift bekräfu de samma, hvarföre ock öfver hela
Stockholm gick det rykte, att kommissjonens domar
grundades på blott lösa och ounderskrifna lappar och
utkast i). Mot detta förfarande gjorde herrarna sina
formliga invändningar. De skrefvo: när hvarken
Gransk-nings-kommissjoneri sjetf, ej heller de i Stora
Kom-missjonen tjenstgörande åklagrarna vilja ikläda sig
skyldigheten att an sv ar q Och bevisa de mot oss
fram-kastade anmärkningarna, så böra vi få åtnjuta
do-marereglornas och allmänna rättvisans föreskrift;
nemligen, att när åklagaren ingenting kan bevisa,
skall den anklagade frikännas; ty åklagaren bör hafva
med sig icke blott anmärkningar, ulan äfven skäl och
bevis. Våra åklagare behandla dock saken helt
annorlunda. De vilja först och främst icke åtaga sig
att bevisa sina anmärkningar. Men icke nog härmed.
De vilja icke en gång bestämdt uppgifva hvad, som i
dessa deras anmärkningar är beskyllning, eller icke
beskyllning„ Deremot sökd de ålägga oss att ur deras

• gemensammat men obestämda, anklagelseskrift hvar och
en sjelf uppleta hvad, som kan tydas honom till last
och derpå afgifva sin förklaring. Att så vilja tvinga

1) Stora Kom:s prot. d. 2 Okt. 1681. Jfr. en del af
rådets klagoskrift af d. 8 (?) Oct. 1681. Nord. Fol. 112, s. 524.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free