- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
93

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svarsskrift söka skydda gällande lag och på sa7nma gång
ha7is egen magt. Wachtmeister sade: låtom oss komma
till saken’ Vår försvarsskrift är ju öfverflödig? Sparre
invände: adeln har dock beslutat afgifva en sådan
försvarsskrift. Från denna grundade anmärkning i afseende
på formen, återförde Fleming tvisten genast till sjelfva
saken och sade: öfverläggom, huruvida den begärda
reduktionen är möjlig eller ej. Sparre svarade: nej! men
öfver läggom i dess ställe, huru rikets brist skall apijelpas!
Det är den frågan, på hvilken konungen i sin proposition
begärt vårt svar. Hans majestät nämner ej ett ord om
reduktionen, och likväl är det blott konungen, som äger
att föreslå allmänna öfverläggningsämnen. Denna
vändning till frågans form var fördelaktig för Sparres parti;
men dervid hördes från andra sidan de vanliga motskälen,
tagna från sjelfva sakens vigt; t. ex. att ständerna måste
nödvändigt anskaffa medel; att skatter och bevillningar ej
mera förslogo;— att sådana drabba blott den fattige, icke
den rike; — att det vore oskäligt låta ämbetsmännen
tje-na lönlösa och med nya pålagor utarma folket och den
torftigare delen af adeln, under det några få slägter
innehade alla kronans gods; — och slutligen, att allmänt
bäsla vore högsta lag. Sparre och hans vänner vid—
höllo dock envist sina anmärkningar mot formen,
påstående nämligen, att endast en konungens proposition kunde
blifva ämne för öfverläggning. Då sökte Hans
Wachtmeister att genom ett kraftord komma från denna
svårighet och utbrast: mitt tal kan väl också få gälla för en
proposition. Härtill nekade Sparre och hans vänner; men
från denna formfråga, från detta för dem fördelaktiga
stridsfält rycktes de åter af Hans Wachtmeister in på sjelfva
saken. Han utropade: fäderneslandet måste hjelpas. De
eröfrade landskaperna måste bära sig sjelfva och vara oss
till murar och hjelp; men icke såsom nu till tunga och
besvär. Pommern ensamt mägtade fordom underhålla sju
ser skilda furstliga hof; men nu kan detta land icke bära
sig sjelft; utan ligger oss till last. Der måste ske stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free