Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa siffror ligger en betydlig del af reduktionens
förklaring och försvar.
Kinkigare är det med partiskheten i utförandet.
Släg-ten Skytle t. ex. hade, som sagdt- är, det största
friherre-skapet. Men nuvarande innehafvaren. Bengt Skytte, ehuru
en föraktlig och föraktad man, hörde dock till det rådande
partiet och hade 1649 och 1650 varil en af de flitigaste
riksdagslöpai ne, för att åt pfaltsiska huset förskaffa
arfs-rätt till Sverges krona. Nu, och nästan ensam fick han
behålla sitt friherreskap. Som skäl till detta besynnerliga
undantag anfördes l:o, att det låg i oförbudna orter,
2:o att Gustaf Adolf hade första gången lemnat det som
gåfvogods åt stamfadern Johan Skvtte, och att, när det
sedermera 1624 förklarades för friherreskap, skedde det
med bestämdt villkor, att dess ursprungliga egenskap af
gåfvogods derigenom icke skulle förändras. Det första
skälet var alldeles icke nåsot skäl; tv numera eller 1680 skulle
o 7 v
alla friherreskap indragas, äfven de som lågo i oförbudna
orter. Det andra frikännelseskälet var lika grundlöst; ty
äfven om friherreskapet betraktades som gåfvogods, hade
det bort enligt 1680 års beslut indragas, ty det öfversteg
600 dalers ränta.
Men låtom oss betrakta en annan sida af
ensidigheten !
Konung Johan den tredje hade en oäkta, men
erkänd dotter, Sofia Gvllenhielm, hvilken han år 1580
bortgifte åt Pontus De la Gardie. Denne utmärkte
krigshof-ding blef vid samma tillfälle upphöjd i friherrligt stånd och
erhöll som både hemgift och friherreskap Ekholmen med
en mängd underlydande hemman. Stället var egentligen
ett gammalt adeligt gods, som Wasarna ärft genom slägt—
skap med Bielkar och Sturar. Det var således icke en
kronans tillhörighet, utan Wasarnas enskilda arfvegods, hvilket
Johan och efterföljande regenter hade ansett sig kunna utan
något hinder af konungabalken bortgifva. Hittills hade ej
heller något klander blifvit deremot anfördt. Men
närvarande innehafvaren Magnus Gabriel De la Gardie skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
