Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
summa. Det vill säga; ämbetsmannen eller för råds-ska ffa-*
ren, hvilken för sin fordran på 1000 riksdaler fått ett
gods, som gaf 60 eller efter olika räntefot 80 riksdaler
årligen, skulle vara förpligtad att utan vidare betalning
återlemna samma gods efler 12 till 16 år; sedan nämh
de årliga afkastningarna, hopräknade, uppgått till hans
ursprungliga så kallade ofruktbara fordran. Det var det
gamla betalningssättet, som under medeltiden och
Kalmare-unionen ofta brukades. Den åter, som förskjutit kronan
1000 riksdaler i reda medel och dervid erhållit ett lika
stort gods, som den förre, han skulle få behålla både
godset och dess afkastning, tills hela hans ursprungliga så
kallade fruktbara fordran blifvit serskildt gulden. Detta
betalningssätt var enligt den sednare åsigten i ämnet. En
dylik skilnad mellan fruktbara och ofruktbara fordringar
var emellertid ganska stor och derjemnle ganska obillig.
Ett på samma skilnad grundadt förslag blef dock 1671
gjordt af en kommissjon, som då var nedsatt öfver
kammarverket. Till något regeringens beslut kom det likväl
icke 4), än mindre till verkställighet; vare sig, att hindret
låg i sakens obillighet eller styrelsens slapphet.
Vid krönings-riksdagen 16 75 bekräftade Karl den
elfte alla från kronan skedda godsförsäljningar, och under
de första åtta åren af hans regering har, oss veterligen,
aldrig fråga uppstått om förberörde skilnad mellan köp
för fruktbara eller ofruktbara fordringar. Ämnet blef dock
vid riksdagen 1680 omigen upptaget eller påpekadt i den
bondeståndets andra reduktions-skrift, som ansågs vara af
Lindskiöld. Der föreslogs, att de. som för ofruktbara
fordringar och löner hade bekommit gods i betalning, måtte
desamma återlemna, så snart deras fordran blifvit af
räntorna gulden, lläruti tyckas äfven borgare och prester
hafva instämt. Samma åtgerd, samma föreskrift, ehuru
i ganska dunkla ordalag, vardt äfven i sjelfva
riksdagsbeslutet antydd. Det heter, att alla godsförsäljningar,
4) Så ^idt yi känna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
