- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
134

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cliga, genom otacksamhet, fräckt tal, vidriga omdömen
eller otillbörliga åtbörder; hvilket hvar redlig man, när han
sådant hör och märker, bör vara skyldig att af
under-såtlig trohet upptäcka och tillkännagifva.

Omkring 1692 var ifrågavarande inkomstkälla i det
närmaste uttömd 1). Ar 1697 beräknades den hafva
gif-vit staten tillsammans 428,374 riksdaler.

IiNDRAGiNLNGEN AF GUSTAFVIANSKA ARFVEGODS.

I det föregående 2) är visadt, huru vid de andliga
godsens indragning Gustaf Wasa tillegnade sig och sin slägt
en stor mängd egendomar, dels som verkligt arf, dels
under åtskilliga andra tittlar och förevändningar. Alla dessa
gårdar förenades då med konungaslägtens enskilda arf och
tillhörighet under det gemensamma namnet af Gustafeianska
arfvegods. De hafva troligen utgjort ett antal af mindst tre
eller fyra tusen. Gustaf Wasa antydde visserligen, att
desamma icke borde förskingras, och att de i sådant fall skulle
kunna af slägten återbördas. Ordalagen härom voro likval
mycket obestämda. Godsen blefvo ock sedermera på vanligt
sätt skiftade mellan konungens söner och sonsöner och
betraktades under Eriks och Johans tider som Wasarnas enskilda
egendom, hvilken dessa furstar kunde efter eget be„hag
använda, endast med iakttagande af hvad allmänna lagen för
enskilda personers arfvegods föreskrifver. Enligt dessa Eriks
och Johans uttryckliga bestämningar hafva ock nämnde

o c O

konungar och deras samtidiga furstar bortgifvit en stor
mängd gustafvianska arfvegods och det till evärdelig
egendom. Ingen föreställde sig, att någon anmärkning skulle
kunna häremot göras. Konungahusets rättighet att
använda sina arfvegods ansågs lika oinskränkt som den, hvarje

1) För ofruktbara fordringar inflöt år 1689 en summa af 6,269;
år 4690 — 4,882 ; år 1691 — 525; 1692 blott 258 och
4693 ingenting. Se redukt.-kansl. summarisk uppgift
om reducerade hemman 1689—1693.

2) Se sid. 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free