Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge och jäste i sinnena. Slutligen Sr 1686 begärde adeln
att få i hofrätterna eller vid konungens revisjon öfverklaga
och söka ändring i sådana räfste-verkens beslut, som
syntes dem oriktiga. Men Karl fann detta betänkligt och
förnyade sitt förra utslag, alt nämligen
reduktions-kommis-sjonen skulle i dylika mål vara. både den högsta och enda
domstolen.
De flesta åtgerderna af 1680 års reduktion voro
siridande mot konungarnas högtidliga löften. Det var
också derföre icke blott en reduktion, utan ock en
revolution. Men dessa i sig sjelf visserligen olagliga åtgerder
blefvo framtvingade och derföre i någon mån ursäktade af
nödvändigheten; ty åtminstone för Karl den elftes
personlighet synes det hafva varit omöjligt att utan reduktion
rädda riket och reda dess hushållning. Åtgerderna 1680
kunna ock i de hufvudsakligaste punkterna ursäktas af
billighetens lag. Indragningen af gref- och friherreskap
och af större massor gåfvogods och friheter träffade i
synnerhet de rikaste och mägtigaste slägterna i landet, hvilka
å ena sidan kunde bära förlusten, och å den andra hade
erhållit dessa stundom furstliga besittningar, om icke
olagligen, dock ofta utan motsvarande förtjenster. Dessutom
var det icke blott en reduktion och revolution, utan tillika
en slags stats-bankrutt, och en sådan måste alltid och
i främsta rummet drabba de största rikedomarna. [-Slutligen-] {+Slutli-
gen+} ock, såsom redan niimndt är, voro alla dessa åtgerder
på sätt och vis ganska lagliga; ty gällande konunga-balk
tillerkände regenten uttrycklig rättighet att återtaga de
kronans gods och inkomster, som företrädare afsöndrat.
Men dessa ursäkter, dessa försvarsgrunder gälla
alldeles icke för Karl den elftes tilltag att behandla
obetalda löner såsom ofruktbara fordringar; och att indraga
bortgifna gustafvianska arfvegods, såsom hade de varit
kronohemman. Båda dessa åtgerder voro icke blott i bokstafven,
utan ock i sig sjelfva på allt sätt olagliga, och kunde ej
annat än väcka bitter ovilja. De hörde ej heller egentli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
