- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
151

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lanöshöfding och tvenne frälse-bisittare skulle ransaka för—
hållaadet och efter omständigheterna antingen indraga
godsen eller hemställa dem till konungens afgörande. De
förnämsta sådana utskickade voro Gyllenborg till Uppland,
Cronskiöld till Westmanland, Lindhielm till Östergötland,
Jakob Fleming till Nerike och Wermland, Hans
Wachtmeister till Kalmare-län och Nils Gripenhielm samt
Lindhielm till Westergötland m. fl. Dessa herrar fingo en
ganska stor magt; icke så mycket genom det
förhållnings-bref, konungen för dem utfärdade, som icke mera derföre,
att det var nästan omöjligt att noga granska och
bedöm-ma deras åtgerder; så mångfaldiga och invecklade, som
dessa voro. På dylika kommissariers omdöme eller
godtycke berodde, huruvida en mängd gamla
åtkomst-handlingar, kronoräkningar m. m. skulle gillas eller ogillas; och
om i följe deraf en hel slägt skulle störtas i armod eller
ej. De hade ett alltför fritt och lockande tillfälle att
ostraffadt lata sina beslut förestafvas af hat och
hämdlyst-nad, — eller af smicker och mutor — eller af slägt- och
vänskap. Att vädja till ordentlig domstol var förbudet.
Att vädja till sjelfva reduktions-kommissjonen lönade sällan
mödan; ty dess medlemmar hängde alltför nära
tillsammans med de utsända kommissarierna. Att vädja till
konungen personligen och till hans rättskänsla, dertill
saknade de flesta tillfälle och mod; och äfven här blef
rättskänslan någon gång dragen på sned genom det häftiga
begäret att öka kronans inkomster. För godsinnehafvarne
återstod sällan någonting annat än tystnad, tålamod och
försakelse.

Ofvannämnde kommissariers första åtgerd "blef att
hvar i sitt landskap genast indraga alla nya så kallade
förbudna lägenheter, och att upprätta fullständiga
förteckningar på de i oförbudna orter varande gåfvogodsen 1). Sedan

1) Redukt.-kansl. Kgl. br. till redukt.-kommiss. d. 40 Apr.

4683. Nordin, fol. 30, sid. 409. Kgl. br. till
redukt.-kommiss. d. 7 Aug. 4683.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free