- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
202

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta är ett ibland de få tillfällen, då det nya kungliga
rådet vågade motsätta sig Kari den elftes kända
önskningar. Lättare gick det hos ständerna. Hemliga utskottet
öfverlemnade ärendet åt konungens välbehag, under
förebärande, att de sjelfva icke hade nog kännedom i ämnet 1’.
Till och med riddarhuset blef lika medgörligt. Det var
den 13 Oktober, som landtmarskalken Lindskiöld för adeln
framställde samma konungens fråga, om godsköpare hade
rättighet till andra eiler Pera räntor än dem J som stodo
i saluhrefvet. För egen del yttrade Lindskiöld: det synes
mig klart, att köparen icke har jiågon rättighet till de
oköpta räntorna, att han derföre bör antingen på en
gång lösa eller ock årligen utgöra dem. Det är väl sann/,
att några riksdags-beslut tryggat och stadfästat
ifrågavarande köp; men sådant kan ej gälla mot konungabalken
och allmänna lagen. Alltså kunna dessa riksdags-beslut
anföras endast som bevekelsegrund för kongl. majestäts
mildrande nådy men icke såsom laglig grund för
köpar-ves anspråk Gabriel Oxenstierna med flera riddarhusets
medlemmar svarade, att de ville strängt hålla sig vid
salubrefven och riksdags-besluten. Lindskiöld varnade.
Ridderskapet och adeln J sade han, bör taga sig till vara och
icke för djerft åberopa en rättighet, som omöjligen kan
bevisas; eljest kommer kanske hans majestät med
efterräkningar, som blifva än drygare. Johan Rosenhane till—
lade: i iall vi yppa tvist härom, lära ofrälse stånden
framträda och förklara alla de ifrågavarande räntorna
för oköpta och oss skyldiga att återbetala dem. Härmed
mente han troligen, att hvarje köpare af kronogods
möjligtvis kunde af reduklions-partiet åläggas att tillbakagifva
alla de så kallade oköpta räntor, som han sedan köpet
åtnjutit; men hvilkas hittills uppburna summa Karl
erbjudit sig att efter^ifva. Vare sis nu, att detta skrämskott
verkade på den redan förut kufvade och nedslagna adeln;
— eller vare sig, att slåndet lockades genom löften om

4) Riddarhus-ark. Secreta utskott, prot. d. 12 Okt. 4686.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free