Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon tjenst under Johan Gyllenstierna och dervid troligen,
antagit dennes grundsatser. Sedermera hade han
åtskilliga andra befattningar i samma ort och fick derunder
närmare kännedom om dess alla förhållanden. 1 följe deraf
framlade han för konungen ett förslag om åtskilliga
räfster. Genast tillsattes en nämnd, som med Ascheberg
till ordförande började röra i saken. Räfsten blef då, som
sagdt är, utsträckt också till de afyttringar, som skett
förr, än Skåne förenades med Sverge. Atgerden var ett
djerft brytande af det löfte, man 1660 högtidligen gifvit;
näml. att bibehålla innevånarne vid lika rättigheter som
hittills, m. m. Skåningarna anmärkte felet, och knotade.
Reduktionen svarade, att vid nämnde 1660 års löfte var
också fästadt det tillägg: så framt ifrågavarande rättigheter
icke stridde mot Sverges lag och laga stadgar. Nu, mente
reduktionen, stridde dessa rättigheter mot 1680 års lagliga
riksdagsbeslut; derföre kunde det 1660 gifna löftet icke
längre vara bindande. Skånska godsegarne kände sig icke
öfvertvgade af detta skäl. Missnöjet i orten blef stort,
till och med så stort, att man sade, det konungen
uppsköt en tillämnad ditresa, endast för att undvika de
många och bittra klagomål, som han fruktade få höra. Det
sades ock, att på skånska adelns bön ämnade danska
regeringen göra föreställningar angående dessa åtgerder,
såsom stridande mot svenska kronans år 1660 gifna löfte.
Dylika underhandlingar öppnades ock; men i längden
förmådde de icke afvärja den likasom med oemotståndlig
magt framträngande reduktionen. Också hade många af
skånska adeln tillåtit sig en hop missbruk och grofva
olagligheter. Märkvärdigast deribland var följande. Jus
pa-tronatus eller frälsemannens rättighet att i vissa fall
tillsätta kyrkans ämbetsmän hade i Skåne fått en alltför stor
utsträckning. Icke nog härmed! Kyrkans så kallade
patron hade ofta anammat den till kyrkans underhåll
anslagna tionden; men likväl sjelf undandragit sig
kyrkobyggnaden och i stället laggt denna tunga på socknen.
Kyrkans patron hade ytterligare stundom tillgripit sjelfva krono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
