Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYR ATIOPfD ETRED JE KAPITLET.
REDUKTIONENS DYNINGAR 1700—1825.
Ett så vidlyftigt och djupt ingripande verk kunde
likväl icke i sin helhet blifva tvärt och på en gång
af-slutadt. Många påbegynta och nära färdiga räkningar,
serdeles om bytes- och ersättnings-gods, blefvo, som sagdt
är, af Karl den tolfte undantagna från den lemnade
eftergiften. De skulle nu utarbetas af reduktions- och
liqvi-dations-kommissjonerna, hvilka borde tills vidare fortgå,
dock med nedsatt ämbetsmanna-tal. Konungen hoppades,
att inom år och dag skulle alltsammans hinna afslutas.
Men för hvarje tilländalöpande år måste han utsträcka
kommissjonernas verksamhet; ty arbetet befanns, också nu
mycket drygare, än man föreställt sig. Så gick det åren
1701, 1702 och 1703, och allt framgent 1). År 1706
funnos ännu 405 personer eller sterbhus, hvilkas
räkningar icke voro afslutade; och deribland till och med så
gamla och vigtiga, som de för hertig Adolf Johan,
bröderna Jakob och Johan de la Gardie, Adler Salvius,
Gyllen-hielm, m. fl. Under Karl den tolftes frånvaro fortgick
verket med tvnande lif. tills konungen år 1717 befallde,
«i / u 7
att både reduktions- och liqvidations-kommissjonerna skulle
som serskilda ämbetsverk upphöra, och hädanefter blott
under kammar-kollegii öfverinseende handlägga målen. Äfven
hade konungen tillåtit, att de, som ansågo sig hafva lidit
genom orättvisa indragningar, finge göra lagliga anspråk
på ersättning; hvilket ock mången gång skedde. På
sådant sätt hade verket fortgått intill konungens död. Huru
mycket kronan under samma tiderymd (1700—1719),
vunnit, känna vi icke; deremot uppgifves, att staten måst
erlägga 12,812 d. s. m. ränta som skadestånd för
enskildes orättvisa och nu öfverklagade reduktions-lidanden.
4) Nordin, fo!. bund. 39, s. 473 ocb följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
