Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen och helt och hållet återtog sina gifna löften: och
sådant både rörande enskilda fall och allmänna
grundsatser. Detta väckte mycken ovilja, i synnerhet som
löftesbrotten nästan alltid skedde i afsigt att på undersåtarnes
bekostnad rikta kronans skattkammare.
På sätt och vis kunde reduktionen från början till
slut kallas ett löftesbrott; ty den stridde mot Karls gifna
konunga-försäkran. Detta hade dock kunnat i någon mån
ursäktas, om räfsten blifvit en gång för alla beslutad och
afslutad. Men vi hafva sett, huru det gick till. Sedan
Karl fått smak på reduktioner och gods, växte begäret
efter sådana mer och mer. Tillfredsställandet hindrades
dock i många fall af gammal häfd, af tilländalupna
för-fallotider och af en stor mängd konungabref och
försäkringar, utfärdade såväl af honom sjelf, som af hans
företrädare. Antingen måste nu Karl afstå från de lockande
godsen, eller ock undanskaffa dessa i vägen liggande
hinder. Det sednare valdes. Af egen magtfullkomlighet
utfärdade han en förordning, som innehöll, att kronans rätt
alltid skulle stå öppen och aidrig kunna bindas eller
stängas genom häfd eller förfallotid. Sina egna och de fordna
konungarnas försäkringar och bref om gåfvor eller
stad-fästelser kom han ifrån genom en annan och likartad
förordning redan i början af 1681 1). Den innehöll, att de
såkallade general-resolutioner eller allmänna
reduktions-stadgar, som utfärdades, skulle vara i alla händelser
gällande, och att de kungliga bref, som stridde deremot, borde
anses ogilltiga; dessa bref måtte nu vara utfärdade före
eller efter samma reduktions-stadgat och af Karl sjelf
eller af hans företrädare. »Det är», skref han, »vår
nå-ndiga vilja och befallning, att i uti
liqvidations-kommis-»sjonen rätten eder efter general-resolutionernaicke
ak-»tande de deremot stridande bref, som en och annan
per-»son antingen redan har eller hädanefter kan komma att
»till sin fördel utverka 2)». Antag således, att Karl ge-
4) Till och med 1674 beslöts någonting sådant.
2) Nordin, fol. bund. 39. Kgl. br. d. 10 Febr. 1681. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
