Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söker sådana, han finner dem alltid. En dylik, som också
ofta begagnades, var rikets behof och nöd; likasom
Sverige icke hade kunnat räddas utan de syndapenningar, söm
vunnos genom reduktionens öfverdrifler, orättvisor och
löftesbrott. En annan skenfager dock lika tunn täckmantel
bar följande färg. Det hette nämligen, att riksdagarna, att
folkets ombud hade magt att fatta de beslut, som de
an-sågo för folkets väl nödvändiga; och att dessa beslut i
och med detsamma voro lagliga, huru mycket de ock måtte
sträfva mot billighet, mot andra Jagar och mot enskilda
undersåfares rättigheter. Nu hade ständerna gillat alla,
eller åtminstone de flesta reduktionsåtgerderna; derföre,
mente Karl, hade dessa sednare en i allo gilltig laglighet
och borde ovillkorligen af honom verkställas. Men denna
täckmantel var så mycket glesare ocb otillräckligare, som
en hvar visste, att ständernas beslut blefvo förestafvade af
konungen medelst de af honom valda hemliga utskotten.
Att skylla orättvisorna uteslutande på ständerna vore lika
obilligt som på rådgifvarne.
En sanningsälskande efterverld måste dela ansvaret
melian Karl, gunstlingarna och ständerna. På Karl faller
tyngsta bördan; såsom den der valde sin omgifning och
beherrskade både den och ständerna; varande dessutom en
herre, som lät sig hvarken lockas eller ledas. Dernäst falla
förebråelserna på hans rådgifvare, de så kallade
reduktions-makrarna, hvilka för att göra lycka, smickrade Karls
böjelse, hjelpte till att qväfva hans samvete, och sedermera
lånade sig till villiga verktyg, vid orättvisornas utförande.
Äfven ständerna voro mycket tadelvärda, då de biföllo
åt-gerder, hvilkas obillighet en hvar måste inse. De drefvos
härvid af fruktan för den enväldiga konungamagt, de sjelfva
skapat; — af hat mot adeln för dess fordna öfvermod
och egennytta; — af den föraktliga afund, som utmärker
dem, hvilka icke blott stå lågt utan ock tänka lågt; —
och slutligen af den egennyttiga beräkningen, att sedan de
bjelpt till att på de förnämas och förmögnas bekostnad
rikta kronan, skulle statsbördorna för dem sjelfva mer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
