Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ifrågavarande frieriet. Derpå sprungo de upp till den
bos Kurck boende älskarinnan, bvilken utan motstånd
följde dem till Gripenhielms rum, hvarest vigseln genast
blef förrättad. På gatan hade emellertid samlats en mängd
folk, full af förvåning öfver det ovanliga uppträdet; tv då
bortförandet skedde, var klockan mellan tio och elfva pS
natlen. Modren och svärfadern klagade hos konungen
öfver den störda husfred«n och öfver den olagliga vigseln;
men Karl gaf blott snäsande svar och bad dem söka
ordentlig domstol; alltsammans på ett sätt, som visade, att
han ämnade skydda Gripenhielm ocb dess vänner. Kurck
fann bäst att ej mer röra i saken.
Förut är taladt om den stränga efterräkning,
konungen anställde rörande det sätt, hvarpå adeln under fördna
tider fullgjort sin rusttjenst 1). För samma tjenstgöring
också hädanefter utgaf han nya föreskrifter, som voro
mycket tyngre än förut. Den ränta, för hvilken man skulle
hålla rustning, blef nämligen nedsatt från 500 till 300
daler. Hästen skulle ock vara så hög och ryttaren så
öfvad, att villkoren ofta icke utan svårighet kunde
uppfyllas. Både hästens och karlens munderingar måste
dessutom vara serdeles goda; och vid mönstringarna hände ofta,
att konungen sjelf granskade alltsammans, skärande eller
slående sönder hvarje persedel, som befanns underhaltig.
Fiere herrar hade i sjelfva verket för sin rusttjenst
underhållit blott smärre och föga dugliga hästar; men vid
mönstringarna läto de sina egna vagnshästar i stället framledas,
för att genom dessas vackrare utseende vinna nåd för
Karls ögon. Men denne lät genast sätta kronans
brännmärke på hästarna, så att de icke skulle sedermera kunna
i bebofvets stund mot andra och sämre bortbytas.
Det ojemnförligt hårdaste slag, Karl den elfte
tillfogade adeln, var reduktionen. Derigenom förlorade ståndet
sin fordna öfverlägsenhet i rikedom, och den dermed
förenade lättheten alt vinna en lika stor öfverlägsenhet både
4) So 1Ï. 465.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
