- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
37

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att dymedelst slippa underhålla företrädarens ofta fattiga
hustru och barn. Karl hade sjelf i början af sin regering
ofta följt och till och med uttalat dessa Ssigter 1). Men
längre fram, och inseende deras skadlighet, gjorde han helt
och hållet slut pä dylika befordringar. Derföre lästes ock i
en af tidens smygskrifter följande loford:

Ej vill konung min.

Att qvinfolk åt en prest jus patronatus säljer,

Och enkan någon man ål Kristi brud utväljer o. s. v.

Karl antog verkligen mer och mer den grundsatsen,
att man vid sysslornas tillsättande skulle endast och
allenast afse församlingarnas bästa.

Vår tids lagar afse i allmänhet att gifva hvarje ledig
prestsyssla åt en af de tre äldsta sökande presterna. Detta
är ett våld på församlingarnas fria valrätt; — det är ett
gäckande af den rättskänsla, som för sysslan fordrar en
bland de skickligaste, icke en bland de äldsta; — det
flr att till befordringsgrund taga, icke församlingens
rättighet alt få den bästa möjliga lärare, utan presternas
inbördes anspråk att i någorlunda bestämd ordning få
lägenhet. Denna för presterskap, folk och själavård menliga
grundsats var då för tiden ännu icke antagen och kunde
ej heller gillas af den klara blick, Karl den elfte hade i
fråga om föremålet för ämbetsmannens verksamhet. Gång
på gång uttalade ban den åsigten, att man vid
lägenheternas besättande borde främst och uteslutande söka fä
den, som bäst skötte sysslan, och icke den lärdaste, icke
den äldsta. Om dessa konungens befordrings-grundsatser
liette det i nyssnämnde smygskrift:

»Vill någon biskop bli, han måste visa mer,
joAn rynkor och grått skägg; ty konungen väl ser,
to Att utväxt mossa ej gör stenen mera mjuker;

»Och hjorden mår ej godt„ när herden sjelf är sjuker. 2).

4) Se WexiO ocb Lunds Domkap. arkiv.

Î) WexiO »rk. Qvarto 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free