Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
VETENSKAPERNAS TILLSTÅND.
Hvarken anlag, böjelse eller uppfostran hade ingifvit
Karl den elfte något lifligare deltagande för högre
vetenskapliga forskningar. Man anmärkte, alt vid hans hof
blefvo dylika ämnen sällan omtalade och deras idkare
sällan sedda. Högskolorna fingo ej heller af honom åtnjuta
några ovanligare nådebevisningar. Delta måste i någon
mån inverka på deras föremål, på vetenskaperna sjelfva.
Vi skola med en bastig blick öfverskåda deras tillstånd
och öden.
TEOLOGIEN
fick såsom vetenskap under denna tid icke någon
ytterligare utbildning. Den utgjorde visserligen det ämne, som
tidsandan mest gynnade; men till samma anda och än
mer till Karl den elftes åsigter ocb regeringssätt hörde att
icke tillåta några förändringar, icke ens några
allvarsammare undersökningar om statskyrkans en gång antagna
och stadgade lärosatser. Öfver detta förbud vakades med
yttersta noggrannhet, och flere skrifter blefvo af sådan
orsak ogillade och undertryckta. I denna stundom långt
gångna ofördragsamhet fingo presterna vanligtvis en
kraftig handräckning både af allmänna tänkesättet och af
ko-nungamagten.
Ett undantag inträffade likväl; men detta ganska stort
och märkvärdigt. Det står dock i sammanhang med en
annan vetenskap; nämligen, med
FILOSOFIEN.
Efter Johan Skyltes och erkebiskop Paulini frånfällen
blef den förut i Uppsala herrskande ramistiska filosofien
Ofvergifven, och man återtog Aristotelis lära. Emellertid
hade den ryktbare Cartesius uppkommit med helt andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
