- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
59

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ra genomläsa de sånger, som gjorde sin tids förtjusning
och dä flögo finn mun tMl mun. De hafva likväl icke
gagnlöst förklingat. Det var med deras ljud, som man
började stämma strängarne på den lyra, den Davidsharpa,
från hvilken i våra dagar Tegnér och Wallin framtrollat
toner, mer hänförande, än Sverge någonsin förut hört.
Sångareskolorna under Karl den elftes tid lade grunden
till den svenska vitterhetens sedermera fulländade tempel;
och äfven på dem kunna lämpas den store skaldens ord:
hvar siode vi, om de ej varit till?

TONKONSTEN

blef föga bearbetad för sin egen skull. Till sjelfständigt
lif kunde den bär i Sverge ännu icke på länge upplyfta
sig. Den fick tills vidare nöjas med att vara tjenarinna
åt andra. Den nya psalmboken behöfde nämligen bättre
ordnade toner; men för sådant ändamål fanns inom hela
fäderneslandet ingen egentlig tonsättare. Saken
anförtroddes derföre åt professorerna Olof Rudbeck och Harald
Walerius, hvilka ansågos vara för uppdraget de
skickligaste. Deras arbete och den derigenom förbättrade
kyrkosången bidrogo att lifva tycket för nämnde konst.

Densamma bar ock, enligt sägen, och i någon mån
vunnit befordran och spridning genom de musikanter, som
vid regementerna hädanefter tämligen ordentligt anställdes.
Så har under denna tid svenska tonkonsten blifvit öfvad
och uppöfvad förnämligast i kyrkan och fältlägret. Att i
det sednare strida för den förra var äfven svenska folkets
uppdrag under det ärorika sjuttonde århundradet.

BILDANDE KONSTERNA

hade i Sverge fått förnyad väckelse, genom hvad våra
landsmän sett, lärt och äfven förvärfvat i tretlioåra
kriget, och hvarigenom de bekommit smak för dylika
föremål, samt medel till deras anskaffande. T vanne person-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free