Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång i månaden, standom en gång i veckaå redovisa
för arendernas gång och för hvad som blifvit undangjordt;
till och med, att de ofta måste till granskning medtaga
sina dagböcker ocb afslutade räkenskaper. Med lika kraft
vakade han öfver ordningen i landsorterna. Under sina
resor talte han än med den ene än med den andre,
sökande på allt sätt få kunskap om verkliga tillståndet. En
mängd missbruk blefvo snästa och afokaffade.
Häradshöf-dingar och lagmän fingo befallning att icke låta
tingsme-nigheterna vänta på sig, utan alltid börja vid bestämd
timme. Landshöfdingarna blefvo strängt efterhålloa, likaså
alla andra tjenstemän. Allvarsamma, snäsande till och med
hotande skrifvelser vankades, så snart fel eller
försummelser upptäcktes; och i sådant fall gjordes ingen skilnad
mellan bögre och lägre. Presidenter, generaler,
landshöf-dirigar och biskopar fingo mottaga lika skarpa skrapor som
kamrerare, kaptener, fogdar och kyrkoherdar. Mycket
värre blef det, när man råkade ut för konungens muntliga
tillrättavisningar, i synnerhet, om han var vid dåligt lynne.
Vid sådana tillfällen kunde knappt någon värdighet rädd»
från käppen. Om lättja, liderlighet eller oordningar i högre
grad förekommo, blef ämbetsmannen genast och utan krus
afsatt; likaså om han lemnade gifna föreskrifter utan
verkställighet. Karl tålde icke hos andra och allramindst hos
statens tjenare den ringaste olydnad mot lag eller konung.
De skola se, sade han, att de icke hafva någon narr för sig.
Men var ämbetsmannen rättskaffens och duglig, då
hade han ock i Karl den elfte en konung, som skaffade
honom aktning ocb lydnad både bos folket ocb hos
underordnade tjenstemän. Också här använde han ungefar
samma tankegång, samma ord. Folket, sade han, skall se och
besinna, att de i mina landshöfdingar, biskopar och
Ofver-star icke hafva för- sig några narrar att leka
med,-utan man, som äga att i konungens stad bjuda och
befalla. Ät dylika pålitliga herrar lemnade han ganska
mycken magt. Voro de biskopar, så fingo de nästan
sjelfrå-digt tillsatta skol- och ofta prestsvsslorna. Underordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
