- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
111

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af bans regerings- och reglementerings-begär. — Hen defr
ban nu icke kunde sjelf ocb personligen medhinna, det
skulle förrattas af ämbetsmännen, såsom hans ombud, ocb
pä hans vägnar, ocb med hans magt, ocb pä det sätt
ban-föreskrifvit. All myndighet, all rörelse skulle i sjelfva
verket utgå från honom, och från bonom ensam. Ingen
konung bar kraftigare än han befordrat det så kallade
cen-tralisations-systemet.

Härigenom föll den gamla sjelfstyrelsen mer ocb mer
i glömska och förslappning. Dertill bidrog ock dess egen
beskaffenhet, sådan den nämligen dittills uppenbarat sig.
Bedan i de äldsta tiderna bade denna magt troligen ocb
i betydlig mån hvilat på en slags aristokratisk grund; d.
v. s. legat i händerna på de rikare och anseddare
jord-ägarne, de så kallade storbönderna, den tidens
jord-drot-tar. Dessa voro väl de, som mest infunno sig på
landskapstingen och derstädes med sin öfvervägande magt
afgjorde besluten. Äfven i sina hus och hemorter hafva de
herrskat öfver trälar och underhafvande med en
busbonde-magt, som var godtycklig nog. Denna den gamla
hednatidens sjelfstyrelse utbildade sedermera sin aristokratiska
beståndsdel, ocb det i både allmän och enskild väg.
Storbönderna, de rikaste ocb mägtigaste bland allmogen,
förvandlades snart till frälsemän och utgjorde en betydlig del
af sednare tiders adel. I denna nya gestalt bibehöllo de
sin fordna vana att vilja leda landskapsting ocb riksdagar,
och i och med detsamma rikets bela styrelse. Ur dessa
förhållanden uppväxte slutligen riks-råds-ämbetet såsom
kronan och bögsta spetsen 1) af denna aristokratiska
sjelf- ocb riksstyrelse. Äfven i det enskilda
förhålr-landet sökte samma adel att också under kristna tiden
genom hirdskrån eller gårdsrätter ocb längre fram genom
den grefliga domaremagten bibehålla samma
lagstiftnings-och lagskipnings-magt, som de gamla hedniska odal- ocb
storbönderna innehaft öfver sina underhafvande. Detta

4) Se 16. 88—96.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free