Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras, ulan att likväl felet rättades. Men midsommarsdagen
1687 instörtade på en gång den betydligaste ocb bästa
delen af grufvan. Dervid blefvo schakten uppfyllda,
vattenkonster och andra nödiga inrättningar förderfvade ocb
grufvans malmtillgångar oåtkomliga. Bergsmännen sjelfva
saknade tillräckliga medel att rensa djupet eller upptaga
nya malmstreck; och delägarne ville, såsom man sade,
gerna bortskänka sina lotter, endast för att slippa
ansvaret. Men med sin vanliga kraft tog Karl den elfte saken
om hand. Verket fick ett understöd af 20,000 d. s. m.
och derjemnte åtskilliga dryga inkomster, samt vigtiga
fördelar och frihetsbref. Den eljest stränga reduktionen blef
i afseende på härvarande bergsfrälse drifven med ovanlig
efterlåtenhet. Deremot skulle också ägarne af sådan jord
komma grufvan till hjelp. Slutligen blef der ock en
låne-bank inrättad. Genom dessa kraftiga handtag, upphjelpte
Karl den elfte verket så lyckligt och följdrikt, att
förlasten blef vida mindre än man befarat; ty tillverkningen
nedsteg aldrig djupare, än till 8,741; men höll sig
vanligtvis kring 9- eller 10,000 skeppund.
Jerntillverkningen gick framåt; men icke med någon
serdeles fart. Antalet af hamrarne ökades visserligen i
ena orten, men minskades ungefär till samma grad i
någon annan. Deras antal år 1666 utgjorde 564, och 30
år derefter, eller år 1695, icke mer än 567. Man
började dock mer och mer, att för hvarje hammare^ uppföra
tvänne härdar, hvarigenom tillverkningen ökades. Ar 1683
ansågs den utgöra 150,000, men 1696 steg den till
228,526 skeppund.
De omständigheter, som hindrade bergshandleringens
snabbare tillväxt, voro flera. Först den stränga
renlärighet, som tidens anda, rikets presterskap och Karls ego*
grundsatser fordrade, ooh det med långt mera stränghet,
än på Gustaf Adolfs, Axel Oxenstiernas och Kristinas
tider. Denna mer och mer uppdrifna ofördragsamhet
bortjagade eller afskräckte en mängd reformerta näringsidkare,
hvilka eljest nu, likasom förut, velat härstädes nedsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
