Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het adelns och borgrarnas ofta missbrukade rättighet att
pä sina gärdar eller i staderna försvara karlar från
knekt-utskrifning. För of ra Ise landtmannen uppkom härigenom
en stor brist på drängar 1). Detta hinder försvann till
det mesta genom indelningsverkets antagande. Men
samma olägen bet uppstod Sterigen, fast frSn en annan’ sida,
då nämligen Karl den elfte fortfarande förböd bonden att
hafva mer 8n ett visst och inskränktare antal arbetare på
sin egendom. Detta var en följd, dels af konungens
reg-lementéringsbegär, dels af hans lifliga åstundan att få god
tillgång på soldater. Landtbruket led ock af det
skråaktiga tvång, som städerna utöfvade, och hvilket hindrade
jordbrukaren från att genom fri afsättning söka den
högsta möjliga vinst af sin jord och af sitt arbete.
Andra och vigtiga omständigheter voro deremot
gynnande för landtmannen. Under Karls sista aderton år hade
riket fred; och huru mycket ligger ej i detta enda ord?
De oroande och mattande knektutskrifningaina upphörde
dels genom freden, dels genom indelnings-verkets
införande; och de under sista kriget åtagna bevillningarna
efter-gåfvos ändtligen 1693. Många tusen bönder, som förut
setat på adelns köpe- och gåfvogods, Och der stûndom
blifvit af sina husbönder godtyckligt behandlade ocb bårdt
utsugna, kommo genom reduktionen återigen och
omedelbart under kronan och konungen; — och det under en
sådan konung, som Kar) den elfte, den der lika
omsorgsfullt och kraftigt sökte skydda dem numera emot
fogdarnas, som förut mot adelns förtryck. Bönderna hafva
otvif-velaktigt under Karls styrelse vunnit en mycket högre
grad af frihet och sjelfständighet i sitt enskilda lif. Detta
måste oundgängeligen hafva gifvit fart och framgång åt
deras förnämsta näring, nämligen jordbruket.
Men i hvad mån detta jordbruk gått framåt, kunna
vi likväl icke afgöra. Ämbets-berättelserna vid Karl deo
elftes död påslå, att det betydligen förkofrat sig. Vi kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
