- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
166

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

danadt ocb dugligt endast till slafveri. Karl den nionde
fruktade att reta landets raägtigaste män, och hade
dessutom händerna fulla af krig. Han måste derföre
öfver-gifva sitt välgörande förslag. Sonen, Gustaf Adolf,
stående på höjden af sin magt, vågade dock ett försök i
nämnde väg. Ar 1682 minskade han den domsrättighet, som
liffländska adeln förut egde öfver sina bönder. I andra
hänseenden tyckes dock det gamla förhållandet hafva
fortgått ulan någon serdeles ändring.

Det var år 1681, som Karl den elfte första gången
framlade sin reduktion för est-liffländska ridderskapet. På
samma gång föreslog han dem ock att afskaffa
lifegenska-pen. Var det hans allvar, eller var det blott ett
skrämskott? I sistnämnde fall blef det förgäfves; ty
ridderskapet lät icke skrämma sig. De vägrade till förslaget. De
åberopade böndernas nyssnämnde och till konung Stefan
aflåtna svar. De påstodo ock, alt det okunniga urfolket
icke skulle kunna bära en hastig öfvergång från slafveri
till fullkomlig frihet. En sådan förändring, mente de,
skulle öfverhölja hela landet med blod och mordbrand;
ty de lifegna bönderna voro råa som vildar och hatade
sina tyska beherrskare in i döden. Karl lät förslaget för
den gången falla och sysselsatte sig deremot uteslutande
med reduktionen. Men omkring 1687 hade han genom
sistnämnde åtgerd bekommit en stor mängd liffländska
adelsgods, och det berodde numera af honom sjelf, om han
ville der bibehålla «Uer afskaffa lifegenskapen. Men nu
tycktes han icke kunna fatta något visst beslut i den
vigtiga frågan. Dock blefvo de olyckligas villkor i ett och
annat mildrade. Flere arrendatorer af de indragna godsen
hade genast börjat behandla sina dervarande
underhafvan-de på samma sätt, som de förra adliga herrarna gjort
Karl förbjöd då att betunga bönderna med olagliga
bördor, omåttlig husaga eller arbete under gudstjensten.
Ar-rendalorerna skulle ej heller sälja dem, som får och fä;
utan besinna, att de äro, icke arrendatorernas lifegna,
utan kronans undersåtare och tillhörighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free