- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
212

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Gabriel Stenbock genmllte: att England nu *tö
uppköpa våra varor, det tror jag nog; ty det hoppat au
få dem för vrakpri»; « den klämma, som vi nu sitta. —
Lindskiöld tillade: att i hemlighet drifva handel med
England låter sig dessutom icke göra. Frankrike får veta
det, anser neutraliteten derigenom bruten och börjar ti
att äfven från tin sida bortsnappa våra skepp. —
Oxenstierna sade: hvad skall man då göra? Jo, svarade Bielke
och Lindskiöld, vi skola sjunga ut och det med kraft; ock
förkunna dem, att, om de icke lemna vår handel fri,
skola vi ej heller lemna dem några hjelptroppar, utan
tvärtom styra statsskeppet på en annan bog; och sedan
vi sagt dem detta, skola vi skicka ut våra fartyg. —
Men tänk, sade Oxenstierna, om de ändå blifva tagna.’—•
Det törs ej Holland, ehuru förmätet det också är, sade
Bielke; och Wrede tillade: Hans majestät kan ju skicka
för svar sskepp med. Oxenstierna trodde detta ingalunda
afskräcka sjömagterna från våldsamheter; och, sade ban,
dessa kun na då leda till krig, » hvilken händelse
Danmarks förbund och stora löften icke blifva mycket att lita
på. I strid emot de öfrige rådgifvarne följde konungen
den åsigt, som Oxenstierna uttalade. Inga kraftfullare
åtgerder vidtogos; utan man nedsatte blott en handels-nämnd,
som skulle yttra sig öfver Englands besagde anbud t).

Fjorton dagar derefter rullade samma stridsSpple
återigen kring rådsbordet. Bengt Oxenstierna anmårkte, alt
England och Holland hade findrat sig, Wrede svarade:
aet vet jag alldeles icke af; men hvad jag ganska väl
känner, det år, att ingen enda köpman vågar tig ut,
och att inga frakter kunna erhållas. Lindskiöld utbrast:
delta är ju olidligt? Mig tyckes, att innap holländarn*
lemnat vår handel fri, böra dess bundsförvandter icke af
oss erhålla några hjelptroppar. — Konungen invände:
men Österrike rår ej för, hvad England och Holland
göra; derföre måtte pi väl hålla vårt löfte mot förth

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free