Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtsittande rock, och vid sidan en stor huggvärja. De så<
kallade spatservärjorna kunde han aldrig tåla; utan
bespottade dem med namn af »fransyska knifvar». De flesta
afbildningar visa honom för öfrigt i elghudskyller,
stundom med harnesk, och nästan alltid med stora ryttarstöflar
och den omtalade huggpampen. Han var i detta, liksom
i mycket annat, en förebild till Karl den tolfte och dess
ryktbara karoliner. Likasom de tänkte också Karl den
elfte aldrig på någon prydnad, utan sökte utmärka sig
just genom enkelheten af sin drägt. En enda punkt
gjorde härifrån ett besynnerligt undantag. Hans mörka
hår var nämligen ganska vackert. Han vårdade och
putsade det ock med mycken omsorg; och när det tidigt och
redan vid 32:a året började gråna, anlade han en af de
långa riklockiga peruker, som nyttjades under Ludvig den
fjortondes tidehvarf; en utstyrsel, som ingalunda
öfverens-stämde med den i öfrigt enkla drägten.
Vi hafva redan ordat om hans färdighet i
kropps-öfningar l) eller i exsesisjum corporiis, som han sjelf
kallade och stafvade det. Förhållandet med hälsan skall
framdeles omtalas, nämligen då vi komma till berättelsen om
konungens sista sjukdom.
Karl den elftes flesta själsförmögenheter voro snarare
under än öfver medelmåttan; minnet tämligen godt, men
förmågan att uppfatta och genomtränga mer inveckladb
saker icke serdeles stor. I vanliga, hvardagliga ämnen
såg han dock redigt och klart och utan att förvillas af
några fördomar. Skarpsinnigheten skulle måhända hafva
kunnat än mera uppöfvas, ifall hans undervisning blifvit
drifven med större allvar. Men vi känna den slapphet,
som härvid ägde rum, och huru man lät den blifvande
konungen taga sig allt för mycken frihet, allt för stort
sjelfsvåld 2). Deraf föranleddes ock mycken okunnighet i
en hel hop vigtiga eller vanliga ämnen. Sådant bevitt—
4) Se 15. 9.
2) Se 15. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
