Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro gömda till hans eget giriga beskådande eller
personliga utgifter, utan tvärtom sparade för rikets behof.
Oviljan minskas än mer, då man finner, att han på det
samvetsgrannaste och efter bästa förstånd använde hvar enda
daler till främjande af rikets och folkets bästa. Detta
leder blickarna till en annan åsigt af hans förvärfningslust,
enligt hvilken den kan förklaras, såsom en följd af icke
blott personlig egennytta, utan fastmer af allmän
riksegen-nytta; af en slags girighet å ämbetets vägnar, om vi så få
uttrycka oss. Den var nämligen en följd icke blott af hans
na–turliga anlag för sparsambet, utan ock af hans öfvertygelse om
sin pligt att med yttersta noggrannhet vårda allt, hvad som
tillhörde det i sig sjelft fattiga folk och land, hvars
välfärd och ringa medel voro anförtrodda i hans händer. Han
ansåg sig icke hafva rättighet förspilla några dess
tillgångar, efterskänka några dess fordringar, icke ens de minsta.
Medgifvom dock, att han ej heller hade någon serdeles
böjelse dertillll)
Ty Karl den elfte var, hvad man kallar, rätthård. I
bevakandet af kronans fördelar gick han vanligtvis så långt,
som lagens och rättvisans bokstaf möjligen kunde tillåta,
och stundom mycket längre. Dessutom höll han sig
strängt till några vissa grundsatser, några älsklingstankar,
hvilka han fullt och fast trodde vara rigtiga, och derföre
ville drifva igenom i alla möjliga händelser och till hvad
pris som häldst. Sådana voro enväldets fulländning,
högadelns krossande, likaså åtskilliga reduktions-bestämningar,
t. ex. återtagandet af all jord, som tillhört kronan,
nedsättandet af räntan på alla kronans skulder o. s. v.
Dylika allmänna satser lade han som linealer öfver de
verkliga förhållanderna, och uppdrog så nya gränsor mellan
rätt och orätt, mitt och ditt. Om linealen någon gång
rycktes på sned, så skedde det oftare af strängheten äa
af nåden.
4) Jfr. ±7, 393—402. 18. 484.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
