Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till rikets heder och nytta använda sina skatter; de må»
nu vara vunna på hvad sätt som häldst l).
Men mot detta sätt måste vi dock göra några
allvarsamma anmärkningar; anmärkningar, som kasta
skuggor äfven på de eljest lysande sidorna af konungens
verksamhet.
Han ville visserligen vara rättvis och oväldig. I
egenskap af domare sökte han ock med mycken ifver att
mellan sina undersåtare skipa lag och rätt. Vi veta
huru troget och träget han bevistade justitie-revisjonens
sammanträden 2) och deltog i dess arbeten; och detta,
icke som den nya qvasten, blott i början af sin regering,
utan ock med lika ifver under de sednare åren. Man
anmärkte äfven, att han hvarje gång gjorde för sig sjeJf
en kort bön, innan han satte sig ned på domarestolen.
Och likväl, så svag är menniskan, också på tronen, också
efter bönen! — när det rörde Karls partivänner, än mer
när det rörde hans konungsliga magt eller rikets
inkomster, då blef ej sällan omdömet förvilladt af egennyttan
eller fördunkladt af fördomen. Karls ensidiga lofsjungare
förneka visserligen detta fel, och man plägar som bevis på
hans oväld anföra en sägen af följande innehåll. Af en
bonde från Kongsbarkarö socken i Westmanland skall
konungen hafva blifvit till häradstinget instämd för en äng,
hvilken hofbetjeningen fråntagit dannemannen. Åtföljd af
sakförare, infann sig Karl sjelf vid tinget. Hans ombud
utvecklade mycken fyndighet vid försvaret af konungens sak;
men bondens anspråk var verkligen rättvist och blef
slutligen af domaren gilladt och stadfästadt. Konungen, som
förut varit missledd, genomskådade nu förhållandet. På
stället utnämnde han den oförfärade och samvetsgranne
härads-höfdingen till lagman. Och som han tillika märkt, att
hans egen sakförare hade mot bättre öfvertygelse drifvit
målet, förböd han denne att någonsin mer uppträda sons
4) Jmfr i öfrigt 17. Sid. 393—402. 18. Sid. 476—48*.
2) Se 16. 485, 486. 18. 400—403.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
