Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket man kan säga, att han offrade någon serdeles tid.
Det var hans enda tidsfördrif,i ordets ursprungliga
bemärkelse. Om vårarna for han ej sällan ut på orre- och
tjäderlek; och hela året om esomoftast på jagter efter elg,
räf, varg, men allra häldst efter björn. Med ständigt
växande jagtifver log han slutligen i dessa bragder en så
liflig del, att han de sista åren uppskref i sin dagbok
icke blott antalet af de fällda djuren, utan ock namnen
på de lyckliga skyttarna; ja till och med på hvar och en,
som under jagten lossat ett skott. Också när det var
fråga om denna förlustelse, väjde han hvarken väderlek
eller årstid, utan jagade sina vargar och björnar till och
med i Januari och Februari månader, och stundom den
ena dagen efter den andra. Lika litet undvek han
farorna, och vid några tillfällen höll nöjet på att äfven för
honom sjelf blifva blodigt nog. En gång, det var i
Januari 1681, hade han blifvit något skild från det öfriga
jagtsällskapet, och stötte dervid helt oförmodadt på en
björn af ovanlig styrka och storlek. Den genast afskjutna
kulan sårade och uppretade, men förmådde icke fälla eller
hejda vilddjuret. Det störtade tvärtom i raseri mot
konungen. Denne aflossade sin pistol, men utan synnerlig
verkan; och redan stod björnen upprest på bakfötterna för
att slå under sig konungen, då lyckligtvis tvänne
framilande hundar angrepo djuret, så att dess raseri vändes
mot dem; och Karl lyckades komma undan [1]. Hundarna
tillhörde troligtvis en jägmästare Molithaeus, hvilken
sedermera fick af konungen ett hemman till skänks, och hvars
efterkommande ännu förvara husgerådssaker, på hvilka de
två hundarna stå afbildade såsom ett minne af den
lyckliga händelsen [2]. En annan gång blef konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
