- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
30

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af den förkärlek, hvarmed han omfattade detta yrke; af
det anseende, hvari dess idkare hos honom stodo; af det
granskande öga, hvarmed han eftersåg, att krigaren fick
riktigt åtnjuta, hvad honom tillkom i både lön, kläder och
boställe. Soldaterna blefvo under denna tid ojemnförligt
bättre hållna än tillförene, och detta i allo. Äfven
ser-skilda belöningar vankades. Vid målskjutningar gaf
konungen stundom en dukat åt hvar och en, som kunde
slå sin kula i fläcken. Då vid lustlägren rytteriet hade
visat någon utmärktare färdighet, blef Karl försatt i
ser-deles godt lynne. Till bevis härpå lät han stundom
rytt-mästrarna två och två kasta tärning med hvarandra och
gaf sedermera en skänk af 100 riksdaler åt den, som
fått högsta kasten.

Men om krigarne voro hans gunstlingar, så fingo de
ock göra skäl derför. Vi hafva redan omtalat, huru strängt
både soldater och befäl höllos till kyrkogång, kyrko-förhör,
katekes-läsning och till en utomordentlig noggrannhet i
tjensten. Begångna fel blefvo genast afstraffade. Ingen
försumlighet, intet sjelfsvåld fick äga rum. På årstid eller
väderlek fastades icke ringaste afseende. Allt sådant måste
Karl den elftes krigare lära sig att trotsa. Under Januari
och Februari månaders stränga köld mönstrade och
drillade ban sina soldater ute i fria luften och i snödrifvornar
och det den ena dagen efter den andra; och sådant icke
blott i begynnelsen af sin regering och i hettan af sin
första ungdom, utan ock med alldeles samma ihärdighet
äfven under de sista åren och sedan han sjelf börjat bära
snö i lockarna. Han gjorde i dessa sysselsättningar icke
den ringaste eftergift, hvarken åt sig eller andra. Men
för öfrigt och efter mönstringarnas och arbetets slut,
var det också mången gång förbi med strängheten och
majestätet. Karl visade sig då icke mer såsom
konung, icke ens såsom fältherre; utan som en soldat
bland soldater, en kamrat bland kamrater, en otvungen
deltagare i alla puts och upptåg. Dessa voro ofta icke
blott krigiska, utan stundom till och med rätt vådliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free