Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid danska hofvet. Vid detta tillfälle har han enligt
sägen låtit sig vid bordet uppassas af svenska öfverstar,
öf-verstelöjtnanter och majorer. Kring bordet stodo tolf
drabanter, hvilka sjelfva voro löjtnanter och kornetter, och
hvilkas karbiner hade pipor af förgylldt silfver. Men
taffel-musiken bestod blott af 4 trumpetare och i trumslagare.
Här framstack smaken af Karl den elftes hof, och af Johan
Gyllenstiernas skaplynne. Detta sednare visade sig äfven
på annat sätt, och till och med just under ifrågavarande
måltid. Några danskar började nämligen, misstänka försåt
af de starkt beväpnade svenskarna, och grefve Gyldenlöwe
frågade, om gevären voro skarpladdade? Till svar tog
Gyllenstierna en bland karbinerna och fyllde pipan med
vin. Derpå föreslog han högtidligt en skål lör de båda
grannrikenas konungar, spände så karbinens hane, förde
pipans mynning till sina läppar, lyfto småningom kolfven
uppåt, och drack så allt vinet ur den upp och nedvända
pipan. Derpå svängde han om geväret och aflossade
skottet, så att kulan stannade i taket. Sedermera bad han
Gyldenlöwe och de andra bordsgästerna göra på samma
sätt. Om och af hvilka detta skedde, berättas olika; men
mellan Gyllenstierna och Gyldenlöwe uppkom en tvist
och till och med ett envig, hvilket sednare dock aflopp
utan skadliga följder. Också vid ett annat tillfälle
framstod Gyllenstiernas personlighet i sin egen dager, denna
till och med något öfverdrifven. Man hade på hofvet
tillställt en maskerad. Gyllenstierna lät dervid förkläda sig
till bonde, och föreställde en dylik person så lyckligt och
lustigt, att alla skrattade högljudt. Men afsides yttrade
Kristian till någon bland sina förtrogna, att mannen icke
behöft göra sig besvär med någon förklädnad eller
förställning; ty äfven i sitt hvardagslag var han en trogen
bild, af hvad han nu sökte med konst föreställa. I
anseende till hans klumpiga seder och djerfva sätt att fara
fram, plägade också hofmännen kalla honom le cheval de
carosse, d. v. s. vagnshästen. Hans stolthet föranledde
ytterligare en slags rangtvist, nämligen om den plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
