Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som väckte en serdeles fördelaktig
uppmärksamhet, var, att Ulrika Eleonora alltid ådagalade mycken
oegennvtta och sparsamhet, då det gällde statens medel.
Karl hade för henne uppgjort en serskild och ganska
vacker hofstat. 3Ien i början mente hon sig alldeles icke
behöfva någon annan än den, hon hade gemensamt med
konungen sin herre; och hon ville knappt höra talas om
en för hennes person serskildt beräknad hofhållning. När
det ändteligen blef afgjordt, att hon skulle hafva en sådan,
och när förslaget dertill henne förelädes, då gjorde hon
deri med egen hand flere nedsättande förändringar. Man
hade t. ex. ämnat henne 5 anspann hästar; men hon
förklarade sig icke behöfva mer än tre. På samma sätt
behandlade hon ock flere andra punkter, alltid tillkänna—
gifvande sin önskan att så vidt möjligt lätta statens
bördor. Danska sändebudet i Stockholm, Jens Juel i), hade
sig uppdraget att i alla dessa punkter hjelpa till att
bevaka hennes fördelar; men han blef deri gång på gång
motarbetad af henne sjelf. I sina bref till hofvet i
Köpenhamn knotade han smått öfver detta egna förhållande;
och berättade, att, om det någon gång lyckades honom att
åt drottningen utverka någon fördel, så blef den
sedermera af henne sjelf snart nog efterskänkt, hvarigenom alla
Juels bemödanden gjordes fruktlösa. Med all sin beundran
för hennes sjelfuppoffring, tyckte likväl statsmannen, att
denna dygd gick stundom allt för långt. Ett uppträde
dem emellan var ganska betecknande. Det gällde, huru-
vida förvaltningen af drottningens lifgeding och öfriga
inkomster skulle bero af henne sjelf eller icke. Juel
önskade och hade utverkat det förra; men då förklarade
Ulrika, att hon med allt förtroende öfverlemnade sig och
sin egendom åt konungen och de af honom valda
ämbetsmännen. Juel blef missnöjd, och framhöll för drottningen
den större frihet och sjelfständighet, som en egen
förvaltning medförde. Ulrika började tveka och till hälften ångra
4) Jemnte och efter honom bestreds sysslan af Scheel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
