Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf den olycksbringande mössan, slog henne först i prinsens
hufvud och derefter i golfvet, hvarjemnte han befallde
prinsessan Hedvig att stanna qvar till aftonmåltiden. I
och med detsamma kom till Märta Sparre kammarherren
Otto Mörner och framförde Ulrika Eleonoras befallning att
genast skynda tillbaka med de kungliga barnen; ty maten
stode redan på bordet och väntade. Buden och
befallningarna korsade hvarandra och förorsakade missförstånd.
Märta Sparre, förmodligen okunnig om, att konungen
befallt prinsessan stanna qvar, ville nu leda de kungliga
barnen tillbaka till drottningen. Hon framsteg alltså för
konungen och neg för att laga afsked. Men då utbrast
Karl med vredgad uppsyn: Grefvinnan behagar låta bli
alt utdela några befallningar åt mina barn. Märta Sparre
drog sig baklänges och sade under en djup nigning: Gud
allsmägtig bevare mig från något sådant.’ Men konungen,
mer och mer uppretande sig sjelf, följde efter med än
vildare vrede och ord: »så packa eder härifrån, utbrast
han, eller ock skall jag kasla eder alla trapporna utföre/»
Märta Sparre hastade undan till drottningen; men Karl
angrep i lika sinnesstämning kammarherren Mörner, drog
mot honom två gånger på värjan och körde honom
slutligen på dörren; — allt detta i hofvels närvaro; och —
några minuter efter slutad aftonbön.
Alla, som sågo eller hörde detta uppträde, blefvo
högeligen bestörta och nedslagna. Märta Sparre ville af
harm och räddhåga begifva sig till främmande land och
tog verkligen ut pass för en sådan resa. Mest af alla
sörjde dock drottningen både öfver den fläck, som blifvit
fästad på Karls eget rykte, och öfver den skymf, som
blifvit tillfogad henne sjelf och hennes hof; likaså öfver
den olycka, i hvilken Märta Sparre för hennes skull rå-
kat. Hon skref till sistnämnde grefvinna ett bref, fullt
af del varmaste deltagande och tillika med löfte ett aldrig
i lifvet lemna henne hjelplös. Karl sjelf ville deremot
icke erkänna eller godtgöra siil förhastande, åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
