Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gången skulle sätta sig till bords, intog Hedvig
Eleonora sjelf och genast den högra sidan, likasom
ingenting annat kunnat komma ifråga. Så fortgick det också
efter förmälningen, dock utan att vara bestämdt af någon
vederbörlig rangordning. Oaktadt all sin ödmjukhet,
tyckes dock Ulrika Eleonora hafva sedermera ångrat
medgif-vandet; dock detta J som hon sade, icke så mycket för
hennes egen person_, som icke mer för hennes hoffolkJ hvilket
måste på samma sätt stå tillbaka för enkedrottningens^
Karl uppgjorde slutligen en slags rangordning dem
emellan. Hedvig Eleonora fick i allo företrädet. Till och med
vid kyrkobönerna inträngde sig hennes namn näst efter
konungens och framför drottningens, skiljande också der
de båda makarna från hvarandra. Vid alla högtidligheter
tog hon försteget, och främmande sändebud fingo icke
uppvakta drottningen förr, än de varit hos enkedrottningen.
Det gick slutligen så långt, att, om denna sednare icke
fanns i staden, måste sändebuden uppskjuta sitt
hälsnings-besök hos Ulrika Eleonora, tills svärmodren återvändt
från sina resor och mottagit deras första uppvaktning. En
eller annan gång gjorde Ulrika Eleonoras stolthet några
små upprorsförsök; men de blefvo lätt och snart kufvade
af Karls och Hedvig Eleonoras förenade magt och
stränghet. Hon inåste formligt erkänna, att Hedvig Eleonora,
såsom äldre drottning, och såsom den der i egenskap af
regentinna förestått rikets styrelse, borde åtnjuta alla
ofvan-nämnda företräden. Sådana medgifvanden blefvo i sjelfva
verket mindre påkostande för Ulrika Eleonora, dels
emedan hon var af naturen mycket ödmjuk till sinnes; dels
emedan dessa rangordningar sällan kommo vid högtidligare
tillfällen i fråga. Drottningen blef nämligen från
deltagandet i de få större hoffesterna vanligtvis hindrad af sin
sjuklighet. Denna, jemnte det eftergifvande sinnelaget
gjorde henne dessutom obenägen för allt ytterligare
tvistande härom. Visserligen, skref hon, visserligen tycker
jag om, att man bevisar mig aktning; men hvila och lugn
åro mig än kärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
