Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen blef af otrogne bokhållare och underhafvande icke
blott bedragen på sin egendom, utan ock bemött med
stur-3ka och otidiga ord. Hans döttrar voro, en hvar med sin
make, långt borta; den ena med Kar! Gustaf Oxenstierna
i Wien, den andra med Otto Wilhelm Königsmarck i
Grekland. Sonen, Gustaf Adolf, måsle stanna i Stockholm för
att sköta sin syssla och derigenom förvärfva sitt bröd.
Sålunda hafva de båda gamla ute på Wännegarn tillbragt sina
sista dagar, ensamma, nästan öfvergifna af verlden, och
der-jemnte i ganska torftiga omständigheter. Huru De la
Gardie skulle härunder uppföra sig, kan lätt anas; i
synnerhet då man från förra tider kommer ihåg, huru han i
hvarje motgång visade en hög grad af otålighet, samt en
serdeles förbittring mot dem, hvilka han ansåg som
motståndare; och huru han hade ofta och med ett slags
förkärlek upprepat åtskilliga språk, hvilka kunde tydas, som
förhoppningar, som böner om Guds straff öfver de hatade
fienderna. Äfven nu blefvo sådana ofta åberopade; äfven
nu sökte han i dvlika föreställningar den slags lättnad för
sinnet, den slags svalka för vreden, som skadelvstnadens
förhoppningar ingilva. Men han hade närmast omkring
sig trenne ädla, renhjertade personligheter; nämligen
makan, den milda Maria Eufrosina, sonen, den högsinnade
Gustaf Adolf, och vännen och tjenaren i en person, den
fromme Lorin. Alla tre sökte mildra hans sinnesstämning,,
ursäkta hans fiender och tyda allt till det bästa. Häri
understöddes de af ålderdomen, som försvagade hvarje
känsla, äfven vredens; — likaså af tanken på det snart
förestående afskedet från alla timliga både förhållanden och
fiender. De la Gardie försjönk mer och mer i ett
tillstånd af stilla svårmod och tyst försakelse, på hvilka
slutligen fastän ganska sent följde den ödmjuka
försonligheten, gjutande sin frid i hans oroliga hjerta. Som ämne
för sin blifvande begrafnings-predikan hade han tillförene
utvalt början af Davids 25:te psalm, hvarest bland
annat läsas äfven några ord om ovännerna, hvilka skola
komma på skam o. s. v. — Sedermera utströk han dessa ra—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
