- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
181

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag vet ock ganska väl, att fastän furstarna hafva
nyttan af dylika tillställningar, så vilja de likväl icke synas
deri; utan skjuta klandret från sig och på verkställarne.
Så gick det också nu. Bielke måste tigande bära det
allmänna missnöjet. Detta steg till en ganska betänklig
höjd, och en bland stadens predikanter vid namn Fabricius
var den, som mest retade sinnena. Vän med den afsatta
myntmästaren, företog han sig att nästan hvarenda
helge-dag från predikstolen angripa Bielke och dess åtgerder,
och i synnerhet den egennytta, hvarmed denne sednare
förmentes drifva det falska myntverket. Folkmassan blef
slutligen så upphetsad, att Bielke fruktade ett våldsamt
utbrott. Han lät i Stockholm anföra klagomål mot Fa-

bricius. Men vid hofvet hade denne mägtiga vänner; eller
rättare sagdt, Bielke hade många och mägtiga ovänner.
Saken blef för konungen framställd i en sådan dager, att
Bielke hvarken kunde erhålla stöd eller upprättelse.
Kanske fruktade ock konungen, att ett kraftfullare försvar för
Bielke skulle röja hans egen andel i det tadlade
företaget. Orsaken må nu hafva varit hvilken som häldst; följden
blef, alt Bielke måste ensam bära klandret. Detta sednare
fick förnyad och ökad fart genom följande tilldragelse. Vi
omtalade nyss, huru Bielke brukade sända sin köksvagn
till Hamburg för att, som det hette, hemta
lifsförnöden-heter; men egentligen för att utprångla det falska myntet.
Omkring 1692 började man dock att misstänka dessa
resor. Vagnen blef vid Löckenitz af Brandenburgs utliggare
anhållen och undersökt. Då befanns åkdonet hafva dubbla
bottnar, mellan hvilka, likasom i kuskbocken, voro gömda
ej mindre än 6800 riksdaler i silfver. Myntet hade
gref-vens af Wittgenstein prägel, men höll 60 till 70 procent
mindre än det lagliga. Det bar alla spår af att hafva
blifvit helt nyligen slaget; fastän på detsamma, som myntår
Jästes^ 1688 och 1689; likasom hade det blifvit prägladt,
innan nämnde hackemynt första gången förböds. Genom
denna upptäckt var hela den skamliga rörelsen på det
oemotsägligaste sätt laggd i dagen, och man trodde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free