- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
190

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afbröt samtalet, i det hon tog konungen vid handen och
med en välberäknad vändning bad att i hans sällskap få
göra en spatsergång för att bese hans hästar och stall.
Vördnaden för modren och kärleken för hästarna och
stallet gjorde, att konungen glömde eller afbröt sitt tal och
följde enkedrottningen. Så undslapp Bielke fortsättningen
af detta vådliga samtal. Men efter ett sådant uppträde
kände han sig än mera otrygg; häldst konungen, oak-

tadt sina vänskaps-försäkringar, aldrig mer blef densamme,
som han varit hade. Venedig begärde nu för tredje
gången, att Bielke skulle öfvertaga den aflidne Königsmarcks
befäl; och det på villkor, som voro ganska lysande. Men
af fruktan för ny onåd vågade Bielke icke ens väcka

fråga derom. Konungen fick likväl genom en annan
person reda på saken och förbjöd Bielke mottaga anbudet»
Dennes lynne fördystrades mer och mer. I Stockholm
umgicks han icke med någon annan än med Johan
Gabriel Stenbock och stannade för det mesta hemma i sitt
eget hus; man sade, mindre af sjukdomän af sorg och
harm. I bref till en förtrogen vän skildrar han
Stock-holmslifvet på följande sätt. Här tänker man icke på
någonting annat än reduktioner och liqvidationer. Allt
det öfriga handteras som småsaker. Allmänna bruket är,

att lefva som en stackare. Man låter bära ett par rät-

ter upp på sill kammare och spisar der; men icke i
matsalen. Man sätter för sin vagn ett par skinkmärrar, så
eländiga, alt de blott med möda kunna draga densamma
i synnerhet då det bär upp/öre den backe, som går till
slottet. När herrarnas åkdon äro så eländiga utanpå
gissar jag, att deras hus icke äro bättre invändigt, och
derföre har jag nästan icke besökt någon enda, ulan
stannar för det mesta på mina rum o. s. v. Efter någon
tid fick han återvända till Stettin; men äfven derifrån
skref han mycket klagande bref öfver det bedröfliga
tillståndet, och huru reduktionerna och missväxten
gemensamt bortjagade folket och ödeläde Jandet. Dessa och
dylika yttranden skulle troligtvis förr eller sednare hafva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free