Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
tills Alsö 1285. Här utgaf han en mycket sträng for-
ordning mot wåldgästning. Uti hwar by tillsattes en
gästgifware, som egde att bestämma, hwilken bonde
skulle herbergera hivar resande, och den, som undan-
droge sig denna sin pligt, skulle böta tre mark; men
den resande, som ej betalde sin förtäring, eller ännu
mera den, som med wåld fråntog bonden deß egendom,
war förfallen till strängt straff. Som konung Mag-
nus handhade denna stadga ganska allwarsamt, så be-
främjades derigenom betydligen frid och säkerhet uti
landet. Bönderna tyckte, att han härigenom likasom
satt ett säkert lås för deras lada, och kallade honom
derföre Yagnus Ladulås, hwilket tillnamn han allt-
sedan fått behålla.
Uti de fordna tldcr war hwarje Swensk man
skyldig att wid konungens bud inställa sig till Ledung,
d. w. s. krigståg, fullkomligt utrustad, det will efter
den tidens sed säga, med hjelm, sköld, swärd, båge
och tre tolfter pilar, samt föda för en längre tid.
Men wid denna tiden började en annan krigskonstim
föras uti södra Europa. Ryttarna klädde sig uti
jern från topp till tå, och sjelsnsa deras hästar woro
harneskklädda, och som wapen buro de swärd, och ett
långt och ganska starkt spjut, kalladt lans. J en så
stark rustning fruktade de föga eller intet fotfolkets
hugg och pilar; men då deremot en tätt sluten tropp
af sädane ryttare, hållande sina långa lansar framför
sig, sprängde mot fordna folsolket, war det omöjligt
för detsamma att göra motstånd. Lansarna genom-
borrade dem, innan de ännu kunde på något sätt nå
sin motståndare; då föllo de främsta, lederna brötos,
och de öfrigblifna nedtrampades af de tunga hästarna.
J kriget med Danmark insåg Magnus nyttan af sä-
dana ryttare, och wille införa dem; men de fattigare
kunde ej hålla sig en sådan rustning. Han påböd der-
före, att eho, som wille till konungens tjenst utrusta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
