Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
mötte konungens frilla, jungfru Cecilia. Som hon
for uti en grann och prägtig tvagn, eller karm som
det då kallades-, och herr Olof ej kände henne, så tog
han af sin hatt och hälsade wördnadsfullt såsom på
en hederlig’fru. Hans tjenare började le häråtz och
då herr Olof af dem- fick weta, hwem hon war, stötte
han i irredesmod hennes wagn öfwerända, drog fram
jungfru Cecilia derur och gaf henne med sitt swärd
tre slag på baken och had henne hälsa konung Erik,
att denna skökan skulle skilja honom från Dan-
mark. Osedliaheten gick så långt, att Dorotea, en
annan konungens frilla, förde offentligt i sitt sigill de
orden: Dorotea konung Eriks Concubina. När
sluteligen Erik alldeles uppretat Danskarna genom sin
enwishet att mot deras wilja lemna riket åt Bugis-
laf af Pommern, for han bort till Gottland, hafwan-
de med sig alla rikets klenoder och sin kära Cecilia.
Som orsak förebar han, att han skulle dagtiuga med
Swenskarna, men han kom aldrig tillbaka Snart
skickade Danskarna och uppsade honom trohet och lyd-
nad, samt utwalde hans systers son, hertig Kristofer
af Bäjern, till sin konung. Då Erik ej heller wille
gå in på de wilkor, som Swenskarna föreskrefwo, så
uppsade äfwen de honom all tro och lydnad (1439).
Erik gjorde inga synnerliga bemödanden att återfå si-
na riken, utan lefde en tid bortåt sorglöst med sin
Cecilia på Gottland och närde sig hufwudsakeligast
genom att bortkapa och plundra Swenska och Danska
skepp i Ostersjön. .
Hertig Kristofer af Bäjern skref wäl redan 1438
till Swenska rådet om akt blifwa deras konung, men
ännu förmådde Karl hindra det. iHan tycktes både
sig sjelf och andra ej oförtjent att bära kronan. Med
sin raskhet hade han så wäl stillat alla de inrikes
upproren, som befriat riket från allt utländskt öfwer-
wåld. Mänga underbara sagor utspriddes om honom;
den gamle byßemästaren Nodenborg kunde ej dö, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
