Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
dessa wilkor, skulle alla tolf gåi fängelse hos
Danskarna. Detta irar twärt emotKarls befallning.
hwilken uttryckligen bjudit dem att i afseende på Gott-
land och Norrige ej eftergifwa något. Som de derfö-
re fruktade hans wrede, och dertill wille föröka sin egen
magt, så ingingo de fleste af dem ett hemligt förbund,
att twinga Karl afsaga sig rattigheten att af-
och tillsätta lanen, och derest han det ej wille,
skulle de på sadant wilkor erbjuda Kristian kro-
nan; och woro erkebiskop Jöns Bengtßon och biskop
Sigge i Strengnäs mycket delaktiga i detta förräderis
men den gamle 93- åriga biskop Magnus i Abo kom i
stor wända, om han skulle bryta sin trohets-ed mot
Karl, eller sin tnsthetsed mot de sammanswurne. Slut-
ligen gick dock den gamlemannen till Karl och yppade för
honom alla de förehafda ränkorna Karl mäste likiväl
gå in på att affäga sig Norrige, ehuru härdt det war;
ty han irågade ej bryta Halmstads dagtingan, eme-
dan då alla de herrarna, som lofwat gå i«fängelse,
samt deras mägtiga tvänner och slägtingar öfwer hela
riket ofelbart hade gjort uppror-. Men länsrättighe-
ten gaf han ej bort, utan twärtom tog han länen
från erkebiskopen, biskop Sigge, Måns Gren och Nils
Jönßon, till straff för deras trolöshet. Måns Gren
lade sig då pä fjöröfwerier iOstersjön, men blef tagen
af Lybeckarna, hwilka halshöggo hans tjenare; men
han sjelf utlöstes af konung Kristian,»som gjorde ho-
nom till sin härhöfwidsman.
Till andra olyckor kom äfwen pesten in uti lan-
det, och härjade så häftigt, att den endast i Stock-
holm bortryckte 9000 menniskor. Deriblaud äfwen
drottning Katarina, och ivar detta en swär sorg för
Karlz ty hon irar icke allenast mycket fager och skön-
utan äfwen af ett ganska mildt och lifligt sinnelag,
sä att hon ofta med sin glädje skingrade de mörka
sorger, hwilka omgäfwo konungenz och hade deras
sammaniefnad alltid irarit den käraste-, sä att ingen
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
