Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
dan erkebiskopen intalade honom, att Karls wånner
ämnade åter inkalla denne, så låt han fasttaga och
ynkeligen pina deßa, för att tkr-inga dem att bekänna
något. Som de likwål woro oskyldiga, så hade de
intet att bekänna, utan måste slappas lösa igen; men
hwarken de eller deras många anhöriga och wånner
rroro sedan konung Kristian serdeles tillgifna. Cj hel-
ler behagade det Swenskarna mycket, att de landsför-
rådarne, herr Måns Gren, herr« Ture Bielke och flere
andra, som fört afwog sköld mot fåderneslandet, nu
icke allenast komma tillbaka igen, utan blefwo hedrade
med konungens förtroende och de högsta och förnämsta
syßlor uti riket. Men det, som mest uppretade folket
mot Kristian, roar hans girighet. Han begynte låna
affina undersåtare, ån större, ån mindre summorz
men betalte dem aldrig tillbaka. Så snart han sick
höra talas om de skatter, Karl egde gömda uti Do-
minikanerklostret, låt han straxt borttaga dem; och då
någon inbillade honom, att Karl åfwen annorstädes
hade fördolt dyrbarheter, låt han hår och der slå sön-
der muren på slottet, noga underiöka sjöbotten nedan-
för borgen; ja till och med det stora klotet på ena
slotts-tornets spets blef nedtager och uppbrutet, allt
uli den tanka att derstädes finna gömda penningar-.
Kristian låt slutligen från Danmark hämta upp en
qwinna, som troddes kunna genom sina trollerier upp-
täcka dolda skatter åt honom. Äfwen lade han på
folket dryga och olagliga beskattningar under allehanda
förewåndningar. Första och andra gången betalades
de; men då den tredje och swåraste gården påböds,
nekade allmogen alldeles, gjorde allwarsamt uppror,
och sade, att de ej mer rrille betala skatt till en så
snål konung och bottenlös lommataika, som Kristian
war. Erkebiskopen, hwilken skulle fös-må bönderna att
betala, wågade eller irille icke twinga dem, ntan lof-
wade att skaffa dem eftergift från hela den skatten.
Men håröfwer wredgades Kristian högeligen, så mycket
mera, som han redan förut fruktade Jöns Bengts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
