Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
ter, inbröt nu med en krigsmagt i We stergötland och
belägrade Oresten. Karl Knutßon ditsände sitt för-
nämsta förswar, den unge riddaren herr- Sten Sture
Denne drabbade också manligen tillsammans med Dan-
skarna, och, ehuru Kristian sjelf war en tapper man
« och hans folk förstvarade sig wäl, sä blefwo de dock
stutligen twungna att wika, och Kristian sjelf mäste
särad fly undan till Danmarks hwarefter Nils och
Sten Sture utdrefwo alla fiender ur landet.
Nu satt Karl ändteligen pä en tryggad tron.
Hans inhemska fiender woro dels döda, dels kufwade.
De uttvärtes fienderna woro stagnaz folket, tröttadt
wid de inbördes oroligheterna, önskade fred och lugn,
och slutligen stodo Tottarnas magt och Sturarnas tap-
perhet och trohet såsom fasta pelare och stöd för hans
wälde. Men den olycklize konungen fick ej länge sma-
ka detta lugn. Han sjuknade allwarsamt i Maj 1470,
och dä han kände, att döden förestod honom, utnämn-
de han herr Sten Sture till riksföreståndare och ant-
wardade honom Stockholms slott; men tillika förma-
nade han Sen att ej efterstrafwa konunganamnet och
kronan Den arelystnaden, sade den döende konun-
gen, har brackt min lycka och kostat mitt lif.
Sä slutade Karl Knutßon ett lif, hwars början war
så lysande, men hwars fortsättning blef fä full af de
hårdaste sorger och motgångar. Swärt är att säga,
om den estergifwenhet och lättrogenhet, hwilken han
som konung tycktes wisa mot förrädare och fiender,
war för ögonblicket nödwändig, samt en följd af hans
slughet, eller jom den härrörde från mildhet och för-
fonlighet uti lynnet, samt frän den fasta förtröstan
på Guds hjelp, om hwilken han så ofta talade. Det
är dock tvißt, att denna efterlätenhet tillika med den
tappre, ihärdige, sluge och trolöse erkebiskopens hat
warit närmaste orsaken till Karls många olyckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
