- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska tiden (frakturstil) /
269

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269

och tillsammans tretton herrar af rådet och ridderska-
pet. Derefter kommo stadens tre borgmästare och tret-
ton rådmän samt sluteligen femton af de mest ansedda
borgrarna, hwilka, somliga utan att ireta af det min-
sta, rycktes bort utur sina hus till döden. En borga-
re, Lars Hanßon, stod och betraktade under tårar det
förskräckliga upptrådet: soldaterna ryckte honom ini
spetsgården och till straff för sitt medlidande måste
han sjelf böja sitt bufwud under swårdet. Andtligen
slutades afråttningen den dagen; de halshuggnes huf-
wuden blefwo uppslagna på pålar, med undantag af
biskop Mattias-, åt hwilken, för hans stora förtjenster
mot konungen, den nåd ben-isades, att hans bufwud
ej spetsades utan lades mellan hans fötter. Alla de
döda fingo ligga qwar på torget till allmån förskräc-
kelse. Ett häftigt regn kom och wanstållde liken ånnu
mera och det blodblandade wattnet strömmade öfwerallt
från Stortorget ned åt gatorna, bärande ett blodigt
budskap om, hivad der uppe sörewarit.

Andra dagen, fredagen d. 9, mårkte Kristian, att
många hållit sig undangömda, hwilka han gerna wille
aflifwa Han låt då utropa, att alla kunde trygge
wisa sig, ty han wille inga siera straffa. Mån-
ga låto bedraga sig båraf och kommo oförsigtiat fram.
Strart börjades blodbadet å nyo. Sex eller åtta blef-
wo på tcrget halshuggna. lsialgarna moro beständigt
fulla med döda kroppar, och de aflifwade herrarnas
tjenare, hwilka, okunniga om hivad som skedt war,
kommo till staden, rycktes ofta dit med så mycken hast,
att de, som de kelnmo af håsten, med stöflor och spor-
rar hißades upp i galgen. Konungens drabanter och
knektar ströfwade öfwerallt omkring i husen, mördade
männerna, iråldförde qwinnorna och plundrade allt.
Så mycket de kunde medföra, borttogs; det syntes dem
wara nog att lemna de tomma husen qwar åt enkor-
na och de faderlösa barnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free