Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är icke svart att gissa orsaken, hvarföre de
belöningar, som i början tilldelades Dahlberg, voro så knappa
och utföllo sa långsamt; serdeles i jemnförelse med hvad
andra fingo åtnjuta. Dessa andra, llastfer, Gvllenstierna
och Gyllenborg hörde till det mägtiga parti, som i hofvets
tjenst arbetade för reduktionen och envåldsmagten, och
hvars medlemmar skulle framför alla andra belönas. Men
såsom Otto Wilhelm Königsmarck och till en del äfven
Ascheberg, sammaledes höll sig ock Dahlberg helt och
hållet aflägsnad från dessa rörelser, och det finnes ej
mind-sta spår, att han bidragit till främjande hvarken af det
ena eiler andra syftet. Se der troligtvis ett bland de skäl,
som bidroso till lånssamheten af hans befordran!
C? W
Men dertill finnes ock en annan och vackrare orsak,
och en, som gäller för hela hans bana, och som i någon
mån ursäktar dröjsmålet hos alla de olika regeringarna.
Dahlberg var nämligen en af dessa ädla naturer, som mer
glädja sig åt att förtjena än att åtnjuta utmärkelser.
Dessutom, med ett sinne, öppet för konsten och dess
njutningar, sökte han häldre sådana nöjen, än tillfredsställandet af
en ytlig ärelystnad. Ar 1654 erböd honom Karl Gustaf
plats som kapten vid lifgardet. lian valde häldre att som
enskild lärare följa tvänne rika ungherrar till Italien, för
att få tillfälle se och beundra konstens dervarande
mästerverk. Sådan var han hela sin lifslid igenom, hafvande
derjemnte ett lynne, som i fråga om befordringar aldrig
ville söka, utan sökas. Anda till sitt sextiondeandra år
hade han ej heller hunnit längre än till öfverste-graden,
och detta oaktadt han redan för 20 till 30 år sedan
in-laggt förtjenster, så stora, evärdeliga och riksgagneliga, att
blott få svenska män haft dem större. Nu ändteligen. — och
O /
tjugunio år efter Öfvergången af Stora Bült, — tyckes det,
som konungen började riktigt besinna, hvad Dahlberg varit
och det myckna stora, som han uträttat. Det blef då,
likasom fjäll fallit från ögonen. Derföre kommo också nu
och öfver den grånades hufvud belöningarna både stora och
hopade. Han utnämndes 1687 till landshöfding och ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
